Det är en gråmulen tisdag i februari och utförsäljningen i den lilla väskbutiken på Repslagaregatan pågår för fullt.
– Jag tippar på att vi kör en till två veckor till. Jag trodde att det skulle ta länge tid att bli av med varorna, men de har gått åt, säger butiksägaren Lena Hultberg.
Efter 30 år i centrala Norrköping stänger Väskmakarn. För Lena Hultberg, som ägt och drivit butiken nästan lika länge som den har funnits, väntar en efterlängtad pensionering.
– Jag är ju 67 år nu, jag skulle inte jobba så här länge, säger hon.
Det var när jobbet som frukt- och grönsansvarig i en livsmedelsbutik blev för tungt som Lena slog sig samman med en väninna och köpte väskbutiken av Gunne, ägare av Gunnes Väskor i Mantorp.
– Sedan kom han tillbaka efter några år. Då köpte han in sig för en krona för det var inte värt många ören då. Han är en passiv kompanjon i dag.
Att driva eget har inneburit mycket jobb, men för tio år sedan kastades tillvaron omkull helt. Lena blev allvarligt sjuk i aortadissektion – kroppspulsådern brast.
I samband med insjuknandet blev hon nedsövd, vilket i sin tur ledde till förlamning.
– Och så fick jag syrebrist i hjärnan och kom varken ihåg mina anhöriga eller var affären låg. Jag skulle egentligen inte ha klarat mig. Jag var riktigt illa ute.
Men hon kom igen – även om det tog sin tid. I dag jobbar hon tio timmar i veckan och måste få syrgas minst 16 timmar om dygnet.
– Tack var kunderna har jag kunnat lära mig jättemycket igen. Första tiden gick jag med kryckor och rollator, men kunderna hade bra tålamod med mig, säger hon och fortsätter:
– Det har varit mer än bara en arbetsplats. Allt har den här affären gett tillbaka, kan man säga.
Det brister en stund för Lena.
– Alltså kunderna... Det är en stor sorg. En riktigt stor sorg.
Kunderna har genom åren fått besöka butiken på flera olika adresser. På sin nuvarande plats har den legat sedan 2015. Sina glansdagar upplevde butiken när den låg inne i galleria Domino.
– Det gick så himla bra. Det var kanonbra försäljning, så det var tråkigt att vi behövde flytta. Vi var ju fler som drabbades då när de privatägda skulle ut och kedjorna skulle in.
Har du funderat på att lägga ner verksamheten tidigare?
– Ja, det har jag. Det har varit väldigt tuffa tider emellanåt.
När blev det tuffast?
– För ett och ett halvt år sedan, då blev det tufft.
Beror det på internethandeln, tror du?
– Dels det och dels tuffare konkurrens.
Hon menar att det för en liten butik, som hennes egen, är viktigt att ha en bra kundrelation.
– Det är kunderna som gjort att vi funnits kvar så länge. Det är bara tack vare dem.
Med åren har både yta och sortiment krympt.
– Vi hade en del finare märken förr, men det har blivit svårare att få hem. Man måste vara haj på datorer för att överleva, och det kan inte jag. Det går inte att ta upp telefonen och ringa till någon längre. Det måste gå igenom datorn och det är ett stort handikapp för mig.
De senaste veckorna har det varit god tillströmning i butiken, dit många kommit för att beklaga nedläggningen.
– Jag är riktigt rörd.
Nu när du går i pension, har du massor väskor hemma?
– Nej, faktiskt inte. Jag är inte sådan som person, jag har ett par som jag haft i många år.
I samband med nedläggningen mister två anställda sina jobb.
– Det känns så klart tråkigt, säger Pia Tapper, som jobbat i butiken i tre år och fortsätter:
– Men det är ju som det är.