Kommunens nya riktlinjer för ekonomiskt bistånd togs fram i ett arbete med en bred politisk arbetsgrupp, men Pernilla Thott Ljung framhåller att tjänstemän, statistiker och socialsekreterare var delaktiga i processen.
– Sedan gjorde vi ingen konsekvensanalys på varje post i de reviderade riktlinjerna. I revideringen av handläggningsstödet har förste socialsekreterare varit med och tagit fram stödet. Så det ska vara lätt att göra rätt. Det är inte så att vi gjort något utanför vår organisation, säger hon.
Tog man fram hur många bidragssökande hushåll som skulle drabbas av sänkta boendenormer?
– Det har vi tittat på. Vi bedömde att det kanske var upp till 50 procent, men hos vissa socialsekreterare har det varit upp till 75 procent boendebeslut.
Socialsekreterarna befarar att boendefrågan kan bromsa deras arbete med att stötta klienterna att ta sig ur bidragsberoende. Hur ser du på det?
– Att se över sina boendekostnader, vad man har råd med, kan starta en process som ger ett incitament till att planera för att få egen försörjning framåt.
De känner en oro för att klienter med psykisk ohälsa kan bli passiva, bo kvar och få väldigt lite att leva på.
– Det är ju så, boendet är "vad du som låginkomsttagare på orten har råd att kosta på dig". Det gäller även om du har ekonomiskt bistånd. Det är ett sätt att öka likvärdigheten. Men det ger ett bra incitament för att prata om: Hur ska din planering se ut för att du ska kunna bo så här? Det är också en del av det sociala arbetet.
En flytt kan väl innebära att planeringen i det sociala arbetet och långa processer i vården bryts?
– Syftet är inte att bryta planering, vårdkontakter eller etablering med barn i samhället. Men oavsett om du har en vårdkontakt måste du se över dina omkostnader. Våra klienter saknar inte handlingskraft. Det finns ett eget ansvar och en kraft som vi inte ska underskatta.
Socialsekreterarna är kritiska till att de fick de nya riktlinjerna i knät utan inlärningstid. Hur ser du på det?
– Riktlinjerna i sig är ju reviderade. Det är ju inte så att vi har bytt bort allt det gamla, utan vi har gjort ett antal särskilda justeringar kring hur vi beslutar. Dessa har vi fokuserat på i utbildningsdagar med workshops och sedan fortsätter vi i våra ärendeforum.
Arbetsbelastningen blev tung med alla boendebeslut. Med facit i hand, kunde ni ha gjort annorlunda?
– Man ska alltid dra lärdomar i all verksamhetsutveckling. Jag ser att vi har gjort ett otroligt gott arbete. Det här har varit efterfrågat i verksamheten under en längre tid. Vi behöver enhetlighet och tydlighet hur vi ska göra för att säkra likvärdigheten och rättssäkerheten. Det har varit något som medarbetarna har lyft fram som viktigt. Det är en del av yrkesstoltheten, att vi inte bedömer olika beroende på vem man kommer till.
– Men när man gör en förändring så blir det en arbetspuckel. Och socialsekreterarna har gjort ett fantastiskt jobb under den här perioden.
Arbetsbelastningen har lett till sena utbetalningar av socialbidrag. Vad vill du säga till dem som drabbats, känt oro och behövt pengar till hyran?
– Det förstår jag. Vi jobbar otroligt intensivt på att komma i fas och mobiliserar för att ha framförhållning framgent. Att alla vill kunna betala sin hyra i tid har vi största respekt för. Sedan beror utbetalningar på när en ansökan kommer in och om de är kompletta.