Skogen har blivit en tillflyktsort för väldigt många under dessa tunga coronatider. Ivern att vistas ute i naturen har ökat kraftigt under de senaste veckorna och inte minst de mest populära naturreservaten i Norrköpings kommun har upplevt skenande besöksiffror likt aldrig förr. Försök att hitta en parkeringsplats vid, exempelvis, Ågelsjön en solig helgförmiddag den som kan.
Det är lätt att förstå. Skogen uppfattas som ofarlig, vänlig och välkomnande i tider när vardagen i övrigt känns hotfull. Naturen erbjuder frisk luft och gott om personligt svängrum. Hett eftertraktat just nu.
Att ge sig ut i skogen är dessutom världens enklaste. Vandra en bit, ta en kopp kaffe på en stubbe och grilla en korv. Livskvalitet.
Ibland vill man lyfta naturupplevelsen ännu en nivå. Ta en kulinarisk skogspromenad en bit bortom den sotiga och hårt brända grillkorven helt enkelt. Sagt och gjort. På med vandringskängorna, ned med gjutjärnspannan i ränseln och med stora kliv ut i terrängen. Vi gör det lätt för oss och väljer ett av Norrköpings mest nära och tillgängliga naturreservat, Glotternskogen.
Att hitta hit är lätt. Sväng av från väg 55 mot Katrineholm vid skylten "Glotternskogen" och kör grusvägen fram till en vägbom. Sedan är det bara att gå. Terrängen är lättforcerad med flera fina stigar och endast måttliga nivåskillnader. Glotterns vatten glittrar mellan stammarna och efter en dryg kilometer når man den populära bastu som går att boka via Norrköpings kommun. Vi anar andra skogsbesökare på håll, både pensionärer och barnfamiljen.
Vi är dock inte här för att basta. Bara för att äta.
Vi går heller inte ända fram till bastun. Vid den andra rastplatsen under promenaden, på en klippa med tillhörande eldstad, gör vi i stället halt. Naturreservatet erbjuder åtta kilometers vandringsled och tre rastplatser. Solen ligger på, men det blåser snålt från sjön. Tunna istäcken anas i vikarna i lä. Eldstaden är omsorgsfullt byggd med runda stenar och det är här, bara här, man gör upp sin eld.
Att göra upp eld med tändstål kan vara en utmaning, men med assistans av lite torrt fnöske, fyndat under en tät gran, brinner det snart i den medhavda björkveden. Få saker gör en så lycklig som en bra lägereld. När glöden är perfekt får de robusta pannorna jobba i dubbla skift eftersom det ska serveras förrätt, varmrätt, efterrätt och kokkaffe ute på klippan. Det fräser och smattrar i den heta pannan och med rätterna väl förberedda på hemmaplan går själva tillredningen snabbt. Recepten hittar ni på nästa sida.
Hungern och miljön fungerar som bästa tänkbara krydda och runt elden enas vi om att vi aldrig någonsin ätit något så gott som denna jägarpytt till huvudrätt. Pannkakorna till efterrätt kräver en annan form av fingerfärdighet med pannan och den första pannkakan får gå till räven som kanske inte är lika kräsen med utseendet och färgen.
Mättnadskänslan är påtaglig, nästan överväldigande, när den öppna eldens sista insats blir kaffet. Starkt och hett kokkaffe. En gudagåva när vi hittar en slänt i lä och kan pusta ut efter den avancerade matlagningen i det fria.
Den svenska skogen kan sägas ha många olika uppgifter. Dess rikedom är närmast oändlig och nu har den fått en ny roll som tröst i tuffa tider. Det är med lätta sinnen vi släcker elden, tar med oss alla spår och återvänder till verkligheten.
Coronaviruset känns för stunden avlägset.