Det var när han hade kommit som högst som han föll mot marken.
– Det gick väldigt fort. Man hinner inte tänka så mycket. "Det här kommer inte att gå så bra". Det var väl det jag tänkte, säger Mattias Johansson.
– Sedan ligger man där.
Efter fallet blev han kvar på gräsmattan i en halvtimme, utan att någon hörde honom.
– Man kände sig ganska desperat, säger Mattias Johansson.
Till slut lyckades han larma ambulansen – med hjälp av sin smartklocka.
– Jag hann precis säga vilken adress det gällde innan batteriet dog. Sedan kom de efter en kvart. Så det kändes skönt.
Ett brutet lårben, två höftfrakturer, frakturer i två revben... Listan över skador är lång, men trots traumat är hans humor intakt.
– Det är som min rumskamrat på sjukhuset sade: "Jaha, du är sotare. Då är det väl en tidsfråga innan man hamnar här", säger Mattias Johansson med ett skratt.
Han tackar basketen för att det inte gick värre än vad det gick. Under karriären lärde sig Mattias Johansson, som är 2.10 lång, hur man faller "mjukt". Det kan ha blivit räddningen.
– Jag är väldigt glad att jag inte skadade huvudet eller ryggen, säger han.
Kommer du att kunna bli återställd?
– Ja, det tror de. Men det hänger lite på hur jag sköter mig.
Nu väntar en lång rehabiliteringsperiod. Efter det är planen att börja jobba igen.
Som sotare.
Man avskräcks inte?
– Just nu känner jag mig inte rädd. Jag tror att jag kommer att klättra upp igen, säger han.
– Men det klart, man vet kanske inte förrän man väl står där.
Vad kan ni som sotare göra för att kontrollera säkerheten på ett hus?
– Det finns absolut saker som vi kan göra. Vi ser ju om det finns glidskydd och bedömer om det är värt att gå upp.
Fallolyckor är ett återkommande problem inom branschen. Det finns exempel på kommuner där sotare har börjat använda fallskyddsselar, men sådan utrustning är fortarande ovanlig.
En annan möjlig lösning som har lyfts fram: Att börja sota skorstenarna inifrån.
– Det kommer mer och mer. Vi har fått stavar som man kan arbeta sig nerifrån och upp med, säger Mattias Johansson.
Säg att sotaryrket blir ett mer markbundet jobb i framtiden, skulle du sakna höjderna?
– Ja, det är lite det som är tjusningen. Det var därför man blev sotare. För att få klättra upp och se vyerna och utsikten.