Då och nu
Den amerikanske industripampen John D Rockefeller brukade betraktas som en stenhård och snudd på hänsynslös affärsman. Men han hade samtidigt en mjukare sida och donerade, i enlighet med sin starka baptisttro, stora pengar till välgörenhet.
Hans generositet nådde till och med ända till Norrköping. Om än i blygsam omfattning. När Norrköpings baptistförsamling lät bygga Tabernaklet på Kungsgatan 26 – invigning den 18 december 1887 – sköt Rockefeller till pengar för att församlingens dröm om ett nytt gudstjänstrum skulle kunna förverkligas. 300 dollar närmare bestämt.
Den gamla bilden, "Då-bilden" (för ovanlighetens skull i färg) är tagen i slutet av 1950-talet. Möjligen i början av 1960-talet. Det karaktäristiska tornet höjer sig bakom bussen och den då betydligt smalare Kungsgatan signalerar liv och rörelse. När den nya bilden nu tas i dessa coronatider vilar ett ödesmättat lugn över gatumiljön och där Tabernaklet en gång låg, reser sig nu ett mer anonymt och anspråkslöst bostadshus med åtminstone en antydan till en tornformation i ena hörnet.
Numera huserar en skönhetssalong i bottenplanet på adressen som, bland annat, erbjuder nageldesign, intimvaxning och "spray tanning". Ett tecken så gott som något på att den yttre skönheten numera torde rankas högre än den inre. När baptisterna verkade i kvarteret är känslan att förhållandet snarare var det motsatta.
Men Kungsgatan är i alla fall betydligt bredare i dag.
Vilket också är den direkta orsaken till att Tabernaklet, och en hel del annan bebyggelse på Kungsgatan, urskiljningslöst jämnades med marken när gatan skulle breddas i början av 1980-talet. Resten av innerstan, på andra sidan Strömmen, var redan sanerad och nu var turen kommen till Nordantill. En gammal stadsplan från 1940-talet, som föreslog att Kungsgatan borde breddas, plockades fram och sattes i verket.
Den 15 november 1981 hölls den sista gudstjänsten i Tabernaklet och kommunen gick in som ny ägare för att sedan, mycket riktigt, riva den praktfulla byggnaden. Så dags hade baptisterna redan flyttat till gamla men nyrenoverade Adelfiakyrkan vid S:t Persgatan och där haft sin första gudstjänst bara veckan efter den sista i Tabernaklet.
Baptistförsamlingen hade etablerats i Norrköping redan i mitten av 1800-talet och under de första 30 åren hade man sitt högkvarter i en mindre lokal på Gamla Rådstugugatan. 1880 invigdes församlingens första egna gudstjänstlokal, Elimkapellet i kvarteret Druvan. När Elimkapellet började kännas trångt, köptes tomten i hörnet av Kungsgatan och Vattengatan in för 10 000 kronor.
Här skulle Tabernaklet byggas.
Men det fattades pengar.
John D Rockefeller, då världens rikaste tack vare sina oljepengar, kom in i bilden.
Drivande i Norrköpings baptistförsamling var läraren och pastorn Karl Gustaf Salomonsson, född 1850 i småländska Hamneda. Han hyllades för att göra ett "storartat arbete" i församlingen och några år in på 1880-talet skickades han till USA i två omgångar för att samla in pengar. Utdelningen kan tyckas mager men resorna gav ändå 10 000 kronor, varav Rockefeller sköt till 3 000.
Mot slutet av sitt liv gav Rockefeller bort en stor del av sin förmögenhet till välgörenhet.
Karl Gustaf Salomonsson fick ännu mera beröm på hemmaplan och församlingen menade att de ekonomiska bidragen till stor del berodde på hans "varmhjärtade och outtröttliga arbete". Men det var en slitsam uppgift och i baptistförsamlingens minnesskrift inför 50-årsdagen den 21 maj 1916 beskrevs Salomonssons resa så här:
"Det var ingen lätt sak att resa omkring och samla penningar till ett kapell i Sverige. Och vår broder gjorde många nedslående erfarenheter. Mången gång kände han sig frestad att lämna och fara hem igen, men han höll ut och lyckades".
Med pengarna på fickan kom arbetet med Tabernaklet igång. Men byggnaden var bara till hälften uppförd när kassan var tom igen och arbetet stannade av. Norrköpingsbaptisterna bad om hjälp hos församlingen i Stockholm men fick bara ett nedslående råd:
– Spika igen, ty det är hopplöst!
Hjälp kom till slut från annat håll och den 18 december 1887 skedde invigningen av Tabernaklet. En byggnad som i minnesskriften beskrevs så här:
"Fullt färdig kommer det nu invigda templet helt säkert att bliva en prydnad för staden. Ty om det än förefaller något egendomligt till byggnadsstilen, kommer det likväl för sin storhets skull att se bra ut".