I Turkiet pågår upplopp, med krav på regeringens avgång, för att få behålla parker i städerna. Men det verkar egentligen handla om frihetslängtan från politiskt tvång och maktmissbruk.
Här för vi debatt och genomför manifestation på nationaldagen i avsikt att få likgiltiga politiker att lyssna till folkviljan. Det borde räcka i en fungerande demokrati, för det anser vi oss ju ha, eller?
I stället för att bara låta stadsplanenämndens beslut ha sin gång, borde man ha en djupgående diskussion kring markområden av särskilt värde. För att få en verklig utvärdering av möjligheterna i det här fallet kunde man lägga ett möte alternativt arbetslunch för kommunfullmäktige på plats i Strömparken, med uppgift att i politiskt sammansatta grupper diskutera vilka möjligheter det finns att utveckla området. Motståndet mot lokal folkomröstning bottnar givetvis i rädslan för ett politiskt bakslag.
Som sagts många gånger tidigare är Strömmen med vattennära mark sedan århundraden stadens värdefullaste tillgång.
Det som gjorts de senaste åren med norra kajen, broarna och laxtrappan har varit till fördel och gett intryck av omtanke och vilja till utveckling.
Givetvis bör det följas upp med renovering, utökning och uppfräschning av nedre delen av Strömparken med sin fontändamm och växtlighet. Den skulle kunna bli en riktig oas i stadskärnan. Att göra länken till Carl Johans Park till gårdsplan för ett fåtal lägenhetsinnehavare är orimligt.
”Det är bara med hjärtat man kan se ordentligt.
Det viktigaste är osynligt för ögat”
Till syvende och sist är det Hyresbostäders styrelse som bär det ansvaret för Strömparkens framtida utformning.