Videon är inte längre tillgänglig
Sommaren 2010 dök ett nytt kriminellt gäng upp i Linköping. De kallade sig för M-16 och hade nära band till det mer etablerade gänget Black Cobra. Polisen fick snart upp ögonen och började punktmarkera gängets medlemmar.
Mikael, som av polisen pekades ut som ledare för M-16, är i dag fåordig om hur gänget bildades.
– Folk hade hört talas om mig. Jag fick ett erbjudande om vara med i M-16. Det var så det startade för mig.
I januari 2011 fällde Linköpings tingsrätt flera av medlemmarna i gänget för olika brott. En av dem var Mikael. Han dömdes bland annat för grovt narkotikabrott sedan han hanterat drygt 90 gram av en blandning av metylon och MDPV. Straffet blev fängelse i fyra år och sex månader.
Blev kriminell tidigt
– Jag sålde narkotika, det kan jag stå för. Men vi begick egentligen inte så många brott. Vi hade fullt upp med polisen eftersom vi var punktmarkerade. Vi fick delar av våra liv förstörda och fick svårt att behålla våra bostäder och körkort.
Mikael började tidigt med kriminalitet och redan som 15-åring placerades han på ett LVU-hem. Han fick rykte om sig att vara stark och orädd och beskriver sig själv som en slagskämpe som alltid stod i första ledet. Han kommer ursprungligen från en stad i västra Sverige.
– Jag flyttade till Linköping på grund av min son. Det fanns ingen annan utväg för mig än att försörja mig på kriminalitet. När jag vände mig till socialen i Linköping blev jag hänvisad till min gamla kommun.
Ingen vård i fängelset
Efter domen hamnade Mikael först på Kumlaanstalten och sedan på fängelset i Tidaholm. På grund av sin bakgrund som gängmedlem fick han sällan permissioner. Han säger att det visserligen heter ”kriminalvården” men att fängelsetiden inte innehöll någon vård att tala om.
– De säljer på de intagna att de ska delta i en massa program. Men det har inte funnits ett enda program som handlar om sådana problem som jag har. Att man vill kliva av det kriminella livet i ett gäng. Ärligt talat samtyckte jag till att vara med i de här programmen enbart för att det underlättar för en själv att bli frigiven lite fortare.
I stället, säger Mikael, kom hans beslut att lägga av det kriminella livet helt och hållet från honom själv.
I december 2012 inträffade en viktig händelse i Mikaels liv. Via en frivårds-inspektör fick han kontakt med den sociala insatsgruppen i Linköping – en grupp som bildats för att ge unga gängmedlemmar en chans att hoppa av.
Skulle få hjälp
– Jag fick höra att jag skulle få hjälp med att hitta bostad och jobb. Jag fick skriva på ett kontrakt som innebar att sekretessen bröts så att olika myndigheter kunde samarbeta.
Vad fick dig att ta det här steget?
– Det berodde på min son, ingenting annat. Om jag hade fortsatt i gänget hade jag åkt in i fängelset igen. Det skulle bli jobbigt att behöva förklara för min son en gång till.
Att lämna ett kriminellt gäng är inte enkelt. Många som har försökt att lämna de olika kriminella nätverken har utsatts för hot och tvingats betala böter. Men Mikael hade tur.
– De accepterade mitt beslut och sa att jag skulle ta hand om mitt barn.
Erbjöds missbruksboende
Någon månad innan Mikael frigavs i december förra året träffade han företrädare för socialen i Linköping. Där diskuterades bland annat Mikaels behov av en bostad för att kunna starta om sitt liv efter avtjänat straff och söka arbete. Men nu visade det sig det som Mikael uppfattat som ett löfte om hjälp inte vara värt mycket.
Han erbjöds att flytta in i en möblerad etta i ett boende i Linköpings östra del som är avsett för människor med missbruksproblematik. Mikael har visserligen sålt narkotika, men han är inte narkoman.
– Jag frågade om de tyckte det var rätt att jag skulle flytta in i ett sådant hus när jag har ett litet barn. Vad skulle socialen ha sagt till mig, om det var jag som hade ordnat ett sådant boende och tänkte ha vårdnad om min son där?
Mikael har vänt sig till olika personer, bland dem högt uppsatta politiker i kommunen, för att vädja om hjälp. Men än så länge har hjälpen uteblivit. Nu bor han tillfälligt inneboende hos en kamrat.
Får ingen lägenhet
– Om jag inte hade haft en så stark vilja på grund av mitt barn hade jag inte haft en chans.
Mikael, som drömmer om att skaffa ett hederligt jobb, har vänt sig till flera hyresvärdar i Linköping. Men det enda han erbjudits är ett svartkontrakt.
– Med min bakgrund har jag ingen chans att få en lägenhet på det vanliga sättet. Hyresvärdarna gör en kreditkontroll och ser att jag har skulder till brottsoffer. Mitt namn är väl inte det bästa i Linköping.
Hans forna kamrater i M-16 har erbjudit honom en lägenhet men hittills har han tackat nej.
– Jag har blivit erbjuden jobb och en lägenhet från min tidigare gruppering. Om jag inte hade hittat ett boende hade jag nog gått tillbaka gänget. Det är i desperation jag pratar med er om det här. Men jag är inte den ende som hamnat i den här situationen.
Känner sig sviken
Mikael har bestämt sig för att fortsätta kämpa för att komma tillbaka till samhället.
– Jag tycker inte synd om mig själv. Det finns flera andra personer som befinner sig i min situation. Jag ber inte om pengar. Det enda jag vill är att hitta en lägenhet så att jag har en grund att stå på.
Mikael sticker inte under stol med att han känner sig sviken av kommunen.
– Det lät ju så jävla bra. Men jag kom ut till ingenting. Jag tycker att Linköpings politiker ska fundera över bristerna och hämta inspiration från Stockholm, där Passus har en fungerande verksamhet för dem som vill hoppa av från gäng.
Fotnot: Mikael är ett fingerat namn. Organisationen Passus arbetar med att stötta avhopp från kriminella gemenskaper och återanpassning till samhället. Passus lyder under Fryshuset i Stockholm.