LÀnsstyrelsens rovdjursspÄrare Daniel Hellqvist anvÀnder ofta sin pickup nÀr han letar efter vargspÄr.
Daniel Hellqvist, 43, stannar till pÄ vÀgen mellan Ljungsbro och TjÀllmo. Han kliver ur sin pickup som Àr sÄ smutsig att det Àr svÄrt att se registreringsskylten.
Ett lager av lera tÀcker större delen av bilen.
â Jag fick en varg pĂ„ bild i gĂ„r, sĂ€ger Daniel, som bĂ€r kamouflagemönstrade byxor, gul reflexjacka och en keps med lĂ€nsstyrelsens vapensköld pĂ„.
PÄ visitkortet stÄr det att Daniel Hellqvist Àr besiktningsman och kvalitetssÀkrare av rovdjursspÄr. Man skulle ocksÄ kunna kalla honom för vargspÄrare.
Vintern verkar vara över för denna gÄng. Det Àr i slutet av februari och sedan nÄgra dagar har termometern visat pÄ plusgrader. Trots att det Ànnu bara Àr tidig förmiddag Àr det redan sex grader varmt. Snön som har legat i flera veckor Àr pÄ vÀg att smÀlta bort. Det Àr dÄliga nyheter för en vargspÄrare som Àr beroende av snö för att kunna utföra sin arbetsuppgift.
â Det kan fortfarande finnas fĂ€rska vargspĂ„r i omrĂ„det.
Daniel hoppar in i sin Mitsubishi L200 och börjar köra norrut. Vi hĂ€nger pĂ„ i vĂ„r Ă€nnu sĂ„ lĂ€nge tĂ€mligen rena bil. Vi Ă€r pĂ„ vĂ€g in i Ăstergötlands enda vargrevir, det sĂ„ kallade LĂ„ngbogenreviret. Reviret Ă€r uppkallat efter en lĂ„ngsmal sjö, pĂ„ kommungrĂ€nsen mellan FinspĂ„ng och Linköping.
Det var i nÀrheten av LÄngbogen som Daniel och en kollega den sista december 2017 skulle göra en upptÀckt som fick somliga att reagera med fasa och andra med glÀdje.
â Vi hade fĂ„tt ett samtal frĂ„n en person som sett vargspĂ„r. Vi Ă„kte ut pĂ„ nyĂ„rsafton och började söka. Efter ett tag upptĂ€ckte vi spĂ„r frĂ„n tvĂ„ vargar som gĂ„tt bredvid varandra och markerat revir.
Daniel hade varit med om en historisk upptĂ€ckt. För första gĂ„ngen pĂ„ kanske 150 Ă„r hade Ăstergötland fĂ„tt ett vargrevir. Han hade just funnit det dĂ„ sydligaste vargreviret i landet.
â Jag visste att folk skulle reagera. NĂ€r tvĂ„ vargar agerar pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet har de hittat ett revir. Och har vargarna vĂ€l hittat ett revir sĂ„ stannar de.
Daniel svÀnger av landsvÀgen och fortsÀtter pÄ en grusvÀg. Vi passerar gÄrdar med öppna betesmarker. VÀgen blir snart sÀmre och till sist mÄste vi stanna. VÄr bil riskerar att köra fast. I skogen ligger det fortfarande snö pÄ vÀgen och det var lÀnge sedan nÄgon plogade.
â Vi som spĂ„rar varg Ă€r förmodligen de enda som inte tycker om plogade vĂ€gar, sĂ€ger Daniel.
En stund senare sitter vi i pickupen. PÄ golvet i baksÀtet ligger drivor av tomma batteriförpackningar. Det gÄr Ät mÄnga batterier till de tio Ätelkameror som Daniel placerat ut i terrÀngen.
â Vi Ă€r inne i reviret nu, sĂ€ger vargspĂ„raren.
Daniel kör lÄngsamt och liksom hÀnger över ratten nÀr han spanar efter spÄr i snön.
â Vargar tycker om att gĂ„ pĂ„ vĂ€gar. De kan gĂ„ lĂ„nga strĂ€ckor pĂ„ vĂ€gar. Det Ă€r ett enkelt och energisnĂ„lt sĂ€tt att snabbt ta sig fram.
Vi kommer fram till en vĂ€ndplats. Vi Ă€r mitt inne i en kuperad barrskog som mest bestĂ„r av unga tallar. Daniel visar var han placerat ut Ă„telkameran â eller inventeringskameran som lĂ€nsstyrelsen föredrar att kalla den.
I vargreviret har Daniel Hellqvist placerat ut ett tiotal Ätelkameror som aktiveras nÀr vargar och andra djur passerar förbi.
Ett par av lÀnsstyrelsens Ätelkameror har försvunnit. Men de flesta mÀnniskor tycks respektera det arbete som myndighetens representant Daniel Hellqvist utför för att skapa kunskap om hur mÄnga vargar som lever i reviret.
Tio meter framför kameran sitter en trÀpinne nedstucken i marken.
â Lukta pĂ„ den!
Jag gÄr fram till pinnen som Daniel har preparerat med ett doftlockmedel.
â Det hĂ€r medlet luktar bĂ€ver. Vargarna blir nyfikna och stannar till. De brukar rycka upp pinnen. Jag vet inte hur mĂ„nga pinnar jag har blivit av med.
Den 18 december förra Äret filmades en av vargarna i LÄngbogenreviret av en av lÀnsstyrelsens inventeringskameror.
Vi följer en upptrampad stig. Plötsligt fÄr Daniel syn pÄ det första vargspÄret. Han pekar mot ett diffust tassavtryck i den blöta snön. Han ser besviken ut. SpÄret leder ingenstans.
â Det hĂ€r Ă€r ett gammalt spĂ„r. Det kan vara flera veckor gammalt.
Det kan vara svÄrt att skilja vargspÄr och hundspÄr Ät. Vargen, som hÀr har avsatt ett spÄr i snön i nÀrheten av VÀgsjön, tenderar dock att vara mer mÄlmedveten nÀr den ger sig ut pÄ vandring. Ibland gÄr det att följa ett vargspÄr i flera kilometer.
För den som aldrig har sett ett vargspÄr Àr det en hisnande kÀnsla att se tassavtrycket som mÀter tolv centimeter. Vi sÀtter oss pÄ huk och tittar lÀnge. Daniel tar fram sin mobiltelefon och visar en bild pÄ ett vargspÄr dÀr man ser knivskarpa konturer av en tass.
â SĂ„ hĂ€r ser ett fĂ€rskt vargspĂ„r ut.
Vi vandrar vidare och kommer fram till VÀgsjön. FÄgelvÀgen Àr det inte lÄngt till LÄngbogen. Daniel prövar om isen hÄller. Det gör den.
Efter hundra meter stannar vargspÄraren och pekar pÄ ett par stenblock som sticker upp ur sjön.
â För nĂ„gra veckor sen sĂ„g jag vargspĂ„r pĂ„ de dĂ€r stenarna. Jag tror att det Ă€r ett par av valparna som lekt dĂ€r.
Vi nÀrmar oss stenarna. VÀrmen har dock gjort att snön har smÀlt sÄ nÄgra vargspÄr lÀr vi inte hitta. Plötsligt stannar Daniel till. Rakt framför oss ser vi tydliga, liksom urgröpta och pÄfallande stora spÄr i isen.
â Det Ă€r flera vargar som har gĂ„tt hĂ€r. Det Ă€r ingen tvekan om det.
PÄ VÀgsjön gick det att se spÄr av flera vargar sÄ lÀnge isen lÄg. Vargar tycker om att gÄ pÄ vÀgar och har heller ingenting emot att vandra över isbelagda sjöar
Daniel Hellqvist, kvalitetssÀkrare av rovdjursspÄr, kunde följa flera vargspÄr pÄ den isbelagda VÀgsjön i LÄngbogenreviret.
För ett otrÀnat öga Àr det svÄrt att se att spÄren i isen kommer frÄn en varg.
Avtrycken syns tydligt och lÀngden mellan stegen berÀttar för en van spÄrare att endast ett stort rovdjur kunnat avsÀtta dem.
â Titta hĂ€r, sĂ€ger Daniel och pekar pĂ„ ett betydligt mindre spĂ„r som nĂ„gra meter gĂ„r parallellt med vargspĂ„ret.
â Det dĂ€r Ă€r spĂ„r efter en rĂ€v.
Varg Àr inte det enda rovdjuret som trivs i LÄngbogenreviret. HÀr finns förstÄs rÀv men ocksÄ lodjur. Det rÄder dock ingen tvekan om vilket djur som Àr toppredatorn.
â Jag har hittat fem eller sex rĂ€var som dödats av varg. Vargen dödar rĂ€v, men den Ă€ter inte upp den.
I Daniel Hellqvist arbete som besiktningsman ingÄr att besöka djurhÄllare som drabbats av vargangrepp. Det brukar inte vara omöjligt att avgöra vilket rovdjur som gÄtt till angrepp pÄ tamdjur.
â Om det Ă€r ett lodjur som varit framme brukar det bara vara ett bett i halsen pĂ„ det döda djuret. NĂ€r det Ă€r vargar som fĂ€llt ett tamdjur brukar det vara flera bett. FĂ„r man vĂ€lja att bli dödad av en lo eller en varg, vĂ€ljer man nog lo.
Hur lÀnge har mÀnniskor fruktat vargen?
Historiker skulle nog sĂ€ga att mĂ€nniskor började avsky vargen nĂ€r vi övergick frĂ„n att vara jĂ€gare och samlare till att bli bofasta jordbrukare â en utveckling som började för 10 000 Ă„r sedan. Vargen var ett gissel som rev boskapen.
I Ă€ldre tider i Sverige kallades vargen inte för varg â utan för ulv. Men det ordet var sĂ„ laddat med skrĂ€ck att det helst skulle undvikas. IstĂ€llet började noanamnet varg anvĂ€ndas â ett ord som egentligen betyder vĂ„ldsverkare, drĂ„pare eller strypare. Vargen kallades ibland för grĂ„ben, grĂ„fot, tassen, skam, buse, gullfot eller gullegrĂ„. KĂ€rt barn har mĂ„nga namn. Men vargen var inget kĂ€rt barn.
Den som lĂ€ser Henrik Ekmans bok "Vargen â den jagade jĂ€garen" kommer sannolikt att bli förfĂ€rad över den uppfinningsrikedom som mĂ€nniskor har visat i sin strĂ€van att ta livet av sĂ„ mĂ„nga vargar som möjligt â och helst utrota den helt.
Ett sĂ€tt var att leta upp varglyorna och döda alla valparna utom en som bands fast. Valpens jĂ€mmer lockade fram varghonan som dĂ„ kunde skjutas. Under 1830-talet dödades 6 790 vargar i Sverige â eller i genomsnitt nĂ€stan 700 vargar per Ă„r.
Ekman Ă„terger ett citat som visar hur omfattande vargjakten var i Ăstergötland: "1836 togs vid Borkhults bruk i Ăstergötland 8 vargungar och honan skadesköts och dog sedan. I Ă sbo socken i samma lĂ€n fĂ„ngades 7 vargungar i juni mĂ„nad, dĂ„ de vĂ€l vore nĂ„got mer försigkomna. Inalles togos 1836 i Ăstergötland ej mindre Ă€n 27 vargungar, under det att 14 gamla sköts."
De sista tvĂ„ vargarna i Ăstergötland tycks ha dödats i slutet av 1860-talet.
Tillbaka till VÀgsjön i vargreviret. Daniel Hellqvist hejdar stegen pÄ sjöisen och spanar upp i luften. DÀr finns vÀl ÀndÄ inga vargar?
â Hör ni korpen?
Korpar, kungsörnar och havsörnar drar nytta av vargen. Förklaringen Àr enkel: de kadaver som vargen lÀmnar efter sig Àr mat för de stora fÄglarna.
â Ibland kan man se flera korpar samtidigt. DĂ„ vet man att det kan finnas ett kadaver efter ett vargrivet djur i nĂ€rheten.
Daniel Hellqvist har under sina Är som vargspÄrare bara sett varg i LÄngbogenreviret en gÄng. DÄ satt han i sin bil.
Daniel Hellqvist har brÄda dagar nÀr snön lÀgger sig i vargreviret. Det Àr dÄ det Àr lÀttast att inventera varg.
NĂ„gra dagar efter vĂ„rt besök i vargreviret ringer jag upp Björn Ljunggren, som Ă€r regionansvarig för Svenska rovdjursföreningen â en förening som arbetar för att rovdjur ska kunna leva i livskraftiga stammar i naturen. Han har besökt LĂ„ngbogenreviret Ă„tskilliga gĂ„nger och var en av de första som kunde konstatera att en varghane och en vargtik bildat ett par.
â Vargar Ă€r skygga djur och Ă€r inte farliga för mĂ€nniskor. Risken för att en mĂ€nniska ska bli skadad av en vild varg Ă€r i det allra nĂ€rmaste noll skulle jag sĂ€ga.
Björn Ljunggren, Svenska rovdjursföreningen.
Den som har hört talas om den sĂ„ kallade Gysingevargen i GĂ€strikland kan möjligen ifrĂ„gasĂ€tta Björn Ljunggrens pĂ„stĂ„ende. Vintern 1821 dödade denna varg nio mĂ€nniskor och skadade ytterligare femton â de flesta var barn. NĂ€r en varghona sköts i april samma Ă„r upphörde attackerna. Senare skulle det visa sig att Gysingevargen tidigare hade hĂ„llits i fĂ„ngenskap.
Det senaste dödliga vargangreppet i Sverige skedde i KolmÄrdens djurpark den 17 juni 2012, dÄ en vargguide angreps i ett hÀgn. Vargarna hade Àven i det fallet hÄllits i fÄngenskap. Att hitta exempel pÄ att vilda vargar dödat mÀnniskor i Sverige Àr svÄrt, Àven om det finns anteckningar i kyrkböcker som tyder pÄ att det kan ha förekommit.
Vargparet som etablerade sig i LĂ„ngbogenreviret skulle snart visa sig bli framgĂ„ngsrikt â i varje fall om man med framgĂ„ngsrikt menar att paret fick valpar. VĂ„ren 2019 föddes minst sju valpar i reviret. Det kunde lĂ€nsstyrelsen slĂ„ fast genom att lĂ„ta dna-analysera spillning. Vargar Ă€r flocklevande djur och det Ă€r alfahanen och alfatiken som mĂ€rker ut reviret, men Ă€ven valpar lĂ€mnar förstĂ„s ifrĂ„n sig spillning.
â Det Ă€r ganska stora högar med spillning man hittar. Och de ligger ofta vĂ€l synliga pĂ„ vĂ€gar. Vargen markerar revir pĂ„ det sĂ€ttet. Det Ă€r inte som hundar som ofta gĂ„r undan, sĂ€ger Daniel Hellqvist och fortsĂ€tter:
â Allt som Ă€r upphöjt i terrĂ€ngen, som stenar och tuvor, ska de pissa pĂ„. Det Ă€r en signal till andra vargar att reviret Ă€r upptaget.
Att det Àr spillning frÄn varg Àr en enkel sak för en van vargspÄrare att avgöra.
â Det Ă€r ofta vĂ€ldigt mycket pĂ€ls i spillningen och det Ă€r inte ovanlig att vi hittar benbitar.
Vargarna i LĂ„ngbogenreviret tycks ha specialiserat sig pĂ„ att jaga dovhjort. Reviret Ă€r egentligen ganska litet för att rymma en vargflock â lĂ€nsstyrelsen rĂ€knar med att det omfattar omkring 20 000 hektar och utgĂ„r dĂ„ frĂ„n var spillning frĂ„n alfahanen och alfahonan har hittats. Björn Ljunggren i Svenska rovdjursföreningen tror dock att reviret i sjĂ€lva verket Ă€r cirka 30 000 hektar stort.
â Men det Ă€r fortfarande ett litet revir. Ett normalstort vargrevir brukar vara 100 000 hektar. Jag tror att förklaringen till att reviret kan vara sĂ„ litet Ă€r att det finns sĂ„ gott om bytesdjur och dĂ„ framför allt dovhjort, sĂ€ger Björn Ljunggren.
LÀnsstyrelsen vet förvÄnansvÀrt mycket om vad som hÀnde med Ätminstone nÄgra av de sju valpar som föddes i reviret den första vÄren. Dna-teknik har visat sig vara anvÀndbar. Alla utom en tik verkar ha lÀmnat reviret.
Mia KjĂ€llander Ă€r vilthandlĂ€ggare pĂ„ myndigheten och berĂ€ttar att en hane frĂ„n LĂ„ngbogen rörde sig i VĂ€stra Götaland sĂ„ sent som i februari. Den verkar Ă€nnu sĂ„ lĂ€nge vara ensam. En hona blev dödad av ett tĂ„g i Ărebro lĂ€n i mars i fjol. En östgötsk varg, vars kön inte kunnat bestĂ€mmas, syntes senast i Nyköping i augusti förra Ă„ret.
En av de sju första valparna â en tik â har gjort en spektakulĂ€r vandring och finns nu tillsammans med en hane i vid LinderödsĂ„sen i SkĂ„ne, dĂ€r paret nu tycks ha bildat det sydligaste vargreviret i landet.
Ett vargpar har etablerat ett revir i SkĂ„ne. En av vargarna Ă€r en tik frĂ„n LĂ„ngbogenreviret i Ăstergötland. Bilden togs den 24 februari av en inventeringskamera som lĂ€nsstyrelsen i SkĂ„ne satt ut. Det Ă€r oklart om det Ă€r hanen eller tiken som fĂ„ngades pĂ„ bild.
Vargens Ă„teretablering i Ăstergötland har inte skett smĂ€rtfritt. Angrepp pĂ„ fĂ„r följdes av angrepp pĂ„ nötdjur, vilket Ă€r ovanligt.
Den 11 juni förra Äret fattade lÀnsstyrelsen beslut om skyddsjakt pÄ en av vargarna i LÄngbogenreviret. Anledningen var att det pÄ kort tid hade skett tvÄ angrepp pÄ nötdjur.
Den 6 och 8 juli konstaterade myndighetens besiktningsmÀn att ytterligare angrepp pÄ nötkreatur hade skett. Inga djur skadades, men nötdjuren sprÀngde staketet till betet och hittades flera kilometer dÀrifrÄn.
Skyddsjakten gick dock inte som planerat. Leif Thomsen, som Àr lÀnsordförande i Svenska jÀgareförbundet, var med om att organisera jakten. Han berÀttar hur det gick till nÀr en varg till slut sköts i reviret pÄ morgonen den 9 juli i fjol:
â Beslutet var utformat sĂ„ att en vuxen varg i sĂ€llskap med valpar var fredad. Den hĂ€r vargen kom alldeles ensam och var spĂ„rad ensam i fem kilometer. Det var helt okej att fĂ€lla den. NĂ€r vi var framme och tittade pĂ„ den sĂ„ var alla experter som stod dĂ€r överens om att det var en ung varg som inte haft nĂ„gra valpar.
Obduktionen skulle dock visa att det inte var en ung varg som hade skjutits. Det var alfatiken som hade fÀllts. Obduktionen visade dessutom att tiken hade fött en andra kull med valpar bara nÄgra mÄnader tidigare.
â Hon hade fĂ„tt valpar sĂ„ pass tidigt att de hade slutat att dia. Det syntes ingenting pĂ„ tiken att hon hade haft valpar, sĂ€ger Leif Thomsen och fortsĂ€tter:
â I princip hade det varit omöjligt att utfĂ€rda nĂ„gra direktiv som gjorde att tiken skulle ha klarat sig. Det gĂ„r inte. En Ă„rsvalp av hankön Ă€r större Ă€n sin mamma efter sex, sju, Ă„tta mĂ„nader. Det Ă€r omöjligt att se skillnad.
Leif Thomsen, Svenska jÀgareförbundet.
Enligt vilthandlÀggaren Mia KjÀllander föddes minst fem valpar under vÄren 2020. En av valparna hittades död innan skyddsjakten började. Fyra valpar tros ha överlevt och finns nu antagligen kvar i reviret tillsammans med alfahanen och den kvarvarande tiken frÄn den första kulle.
â Vi har spĂ„r frĂ„n sex vargar under den pĂ„gĂ„ende inventeringen, sĂ€ger Daniel Hellqvist.
Den stora frĂ„gan Ă€r nu vad som ska hĂ€nda med vargarna i reviret. En möjlighet Ă€r att alfahanen bildar ett nytt par med tiken â som alltsĂ„ Ă€r hans egen avkomma med de risker för ökad inavel som det innebĂ€r. För att ta reda pĂ„ det har Daniel letat efter blodspĂ„r.
â Om det Ă€r sĂ„ att tiken har börjat löpa borde vi kunna hittade blodspĂ„r. Men Ă€nnu sĂ„ lĂ€nge har vi inte gjort det.
Det Àr lÀtt att förestÀlla sig att en van vargspÄrare som Daniel Hellqvist har sett vargar Ätskilliga gÄnger i reviret. Men vargar Àr normalt skygga djur och undviker helst att gÄ nÀra mÀnniskor. Faktum Àr att Daniel bara har sett varg en enda gÄng i reviret.
â Det kom upp en varg pĂ„ vĂ€gen. Jag sĂ„g den pĂ„ kanske 30, 40 meters hĂ„ll. Jag började leta efter min kamera men nĂ€r jag hunnit fĂ„ upp den var vargen borta. Men det var i varje fall kul att fĂ„ se den. Vargarna rör sig mest i gryning och skymning.
Daniel Hellqvist Àr sÀker pÄ sin sak. Med hjÀlp av en linjal konstaterar han att vargspÄret i snön Àr cirka tolv centimeter.
Daniel Hellqvist anvÀnder ett sÀrskilt doftmedel för att fÄ vargarna att stanna till framför de inventeringskameror som han placerat ut i reviret.
Inte heller den rovdjursintresserade Björn Ljunggren har sett nÄgon varg i reviret trots sina mÄnga och Äterkommande besök.
â Jag har bara sett varg en gĂ„ng och det var i Finland. Jag tycker att den som fĂ„r se en varg borde vara glad och lycklig.
Alla Àr dock inte glada och lyckliga över vargens Äterkomst. Men till skillnad frÄn i de mer etablerade varglÀnen i Mellansverige tycks det inte förekomma nÄgon illegal vargjakt i LÄngbogenreviret.
â Vi har inte sett nĂ„gra tecken pĂ„ att det förekommer tjuvjakt, sĂ€ger Björn Ljunggren.
Det finns dock krafter som verkar för att det ska bli tillÄtet att skjuta varg i lÀnet och dÄ inte bara i form av skyddsjakt utan Àven i form av licensjakt dÀr myndigheter faststÀller en kvot som fÄr skjutas.
â Licensjakt begrĂ€nsar populationen. Men sedan Ă€r det ocksĂ„ sĂ„ att nĂ€r man jagar varg sĂ„ lĂ€r de sig att hĂ„lla sig ifrĂ„n mĂ€nniskor. Det har vi sett exempel pĂ„ i Mellansverige att vargar kan bli nĂ€rgĂ„ngna om de inte blir jagade, sĂ€ger Leif Thomsen pĂ„ Svenska jĂ€gareförbundet.
Han fĂ„r medhĂ„ll av Jonas Edlund. Han Ă€r ansvarig för skogs- och viltfrĂ„gor i LRF:s regionstyrelse i Ăstergötland.
â Det behöver bli licensjakt pĂ„ varg i Ăstergötland. Vi har ju licensjakt pĂ„ lodjur. NĂ€r det sker angrepp Ă€r det vĂ€ldigt krĂ„ngligt att fĂ„ skyddsjakt.
Jonas Edlund sÀger att det finns personer som bor i omrÄdet som inte vÄgar lÄta sina barn gÄ till skolbussen av rÀdsla för varg.
â Det finns personer som har mött varg pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll, inom tio meter, och insett att den inte flyttar pĂ„ sig. DĂ„ stĂ„r man dĂ€r med kanske en barnvagn och en hund i koppel. Det har inte varit nĂ„gra angrepp pĂ„ mĂ€nniskor. Men det har varit angrepp pĂ„ fĂ„r och, vilket Ă€r lite unikt, nötkreatur.
Leif Thomsen ser en risk för att lÀnets jÀgare kommer att undvika att jaga i vargreviret. De fruktar att rovdjuret ska angripa deras jakthundar.
â Vargen stĂ€ller till bekymmer. MĂ„nga eftersöksjĂ€gare med hund drar sig för att anvĂ€nda stĂ€llande hundar. Det innebĂ€r att eftersöken inte blir lika effektiva, om de ens görs.
Han sticker inte under stol med att vargar jagar samma byte som jÀgare.
â Vargar Ă€ter klövvilt i första hand. Det klövvilt som vi ska ha i frysboxen. Det Ă€r mat för oss. Det Ă€r klart att vargarna Ă€r konkurrenter.
Vid en presstrĂ€ff som NĂ€tverk för en trygg landsbygd i norra Ăstergötland bjöd in till i början av mars vittnade djurhĂ„llaren VeinĂ© Andersson om att vargarna i reviret nyligen skrĂ€mt hans nötdjur.
â TvĂ„ av kvigorna Ă€r fortfarande försvunna och de blev skrĂ€mda av varg 8 december förra Ă„ret. De andra Ă€r upphittade pĂ„ olika platser, men de drog ivĂ€g en och en halv mil. Sammanlagt har vi lagt ner 150 timmar pĂ„ att Ă„ka omkring och leta, sade VeinĂ© Andersson till Norrköpings Tidningars reporter.
Enligt Björn Ljunggren pÄ Svenska rovdjursföreningen finns det dock knappast nÄgot kompakt motstÄnd mot vargen bland de mÀnniskor som lever i omrÄdet.
â NĂ€r jag Ă€r ute i reviret brukar jag frĂ„ga folk som jag stöter pĂ„ vad de tycker om vargen. Jag stĂ€ller frĂ„gan utan att jag sjĂ€lv har avslöjat min egen stĂ„ndpunkt. Hittills har jag inte stött pĂ„ nĂ„gon mĂ€nniska som Ă€r negativt instĂ€lld till vargen.
Det bĂ€sta sĂ€ttet att förebygga angrepp pĂ„ fĂ„r Ă€r att sĂ€tta upp rovdjursavvisande stĂ€ngsel â nĂ„got som Svenska rovdjursföreningen kan hjĂ€lpa till med.
â Vargar hoppar inte över stĂ€ngsel utan försöker krypa under. DĂ€rför Ă€r det viktigt att se till att det inte finns nĂ„gon glipa nertill, sĂ€ger Björn Ljunggren som menar att det i första hand Ă€r landets jĂ€garorganisationer â och inte enskilda jĂ€gare â som ogillar varg.
â Visst finns det en risk att vargen angriper lösspringande hundar. Men det Ă€r en vĂ€ldigt liten risk. Det Ă€r större risk att en hund blir pĂ„körd av en bil i samband med jakt.
Leif Thomsen anser dock att risken för att jakthundar ska angripas av varg Àr reell.
â Potentiellt kan vargar vara farliga. GĂ„r man med sin hund i band i skogen Ă€r det större risk att vargen kommer och kĂ€kar upp hunden Ă€n att den angriper hundĂ€garen. Men det kan vara nog sĂ„ trĂ„kigt att fĂ„ sin hund uppĂ€ten.
FrÄga Àr hur vanligt det Àr att hundar blir angripna av vargar i LÄngbogenreviret.
â Det har jag inga siffror pĂ„. Men lĂ€ngre norrut har det varit ett antal angrepp pĂ„ hundar. Antalet incidenter har gĂ„tt ner de senaste Ă„ren. Det största skĂ€let Ă€r att man undviker att jaga med lös hund, sĂ€ger Leif Thomsen.
Valparna som föddes i den första kullen har visat sig villiga att vandra lĂ„nga strĂ€ckor för att hitta en partner och ett revir. Men Ă€nnu sĂ„ lĂ€nge finns det inga konkreta tecken pĂ„ att det Ă€r pĂ„ vĂ€g att bildas nya vargrevir i Ăstergötland. Björn Ljunggren sĂ€ger att vargar skulle kunna bilda ett nytt revir i stort sett var som helst i lĂ€net.
â Efter mĂ€nniskor och rĂ€v Ă€r vargen det kanske mest anpassningsbara djur som finns.
Leif Thomsen sÀger att det mycket vÀl kan bildas nya vargrevir i lÀnet.
â Det har gjorts ett antal vargobservationer pĂ„ andra stĂ€llen i Ăstergötland. Det Ă€r inga etablerade revir Ă€nnu, men man har observerat varg vid ett flertal stĂ€llen. Man har observerat varg söder om Linköping, och nere i Kinda, Ydre och Boxholm.
VargspÄraren Daniel Hellqvist har nÀstan gett upp hoppet om att vi ska hitta nÄgra fÀrska spÄr av varg i nÀrheten av VÀgsjön. Han bestÀmmer sig dock för att ta en tur pÄ en mindre skogsvÀg för att fortsÀtta leta. Under den korta period som marken tÀcks av snö anvÀnder Daniel sin pickup som rullande spaningsplattform.
â Det Ă€r inte sĂ€rskilt effektivt att gĂ„ i skogen och leta efter vargspĂ„r. FrĂ„n bilen tĂ€cker jag betydligt större arealer. Det Ă€r bĂ€st att köra omkring pĂ„ vĂ€garna i nysnö innan nĂ„gon annan bil har hunnit köra. DĂ€rför ger jag mig helst ut tidigt.
Faktum Àr att det Àr lÀttast att hitta vargspÄr innan det har ljusnat helt. VargspÄren Àr lÀtta att upptÀcka i strÄlkastarnas sken.
Daniel, som Àven driver ett mindre lantbruk med djur, berÀttar att han har tidiga vanor. PÄ vardagar brukar han kliva ur sÀngen klockan 03.30. PÄ helgerna tar han sovmorgon till klockan 05.30.
Vi inser snart att vi inte kommer att hitta nÄgra fÀrska spÄr av varg denna dag. Daniel ska vidare till en gÄrd i Norrköpings kommun dÀr det finns tecken pÄ att lodjur har rört sig. Vi följer i bil efter vargspÄraren i nÄgra mil sÄ att han kan visa oss var de första tecken pÄ att lÀnet fÄtt ett vargrevir hittades.
Till sist har vi hamnat vid LĂ„ngbogen.
Ănnu ligger isen pĂ„ den lĂ„ngsmala och vackert belĂ€gna sjön.
Men vi ser inga vargspÄr.
LÄngbogen heter sjön pÄ kommungrÀnsen mellan Linköping och FinspÄng. Det var hÀr som lÀnsstyrelsen vid Ärsskiftet 2017/2018 kunde konstatera att tvÄ vargar bildat ett revir. I slutet av februari lÄg Ànnu isen pÄ den lÄngsmala sjö som gett vargreviret dess namn.