Ellen Aguirre, ordförande i SSU Östergötland, känner av Socialdemokraternas kris. Men någon panik är det inte fråga om. Delvis för att den politiska debatten är minst lika levande i dag som den var i valrörelsen, låt vara att valstugorna i dag återfinns på internet. Det diskuteras och analyseras på SSU:s hemsida, på Facebook och på Twitter.
- Man bloggar, kommenterar, gillar och dissar. Jag tycker det är extremt roligt att man använder sociala medier så här. Steget att ge sig in i politiken blir mindre och det är jättebra, säger Ellen Aguirre.
Som många andra S-medlemmar tycker Ellen Aguirre att partiet var för luddigt och defensivt i valrörelsen. Det gör också Irene Wennemo, tidigare chef på arbetsenheten på LO, numera huvudsekreterare i regeringens socialförsäkringsutredning.
Hon är gruvligt trött på vad hon kallar "Thomas Östros-doktrinen" i svensk politik.
- Den som säger att vi alltid tycker som Anders Borg. Om Anders Borg tycker att det finns tio miljarder till, då finns det tio miljarder till, låt vara att vi ska använda dem lite annorlunda. Det är en ren fördumning av svensk ekonomisk-politisk debatt, dundrar hon.
En egen ekonomisk politik
- S måste ha en egen ekonomisk politik som håller ihop och inte fastnar i frågor som skattesänkarförslaget vilket som helst. Och att jaga väljare med hundralappar är meningslöst.
Direkt efter valet publicerade hon en debattartikel i Aftonbladet, där hon gick hårt åt den sittande partiledningen.
"Bakom Moderaternas omorientering fanns en tydlig agenda hos moderatledningen om vart de skulle och hur de skulle ta sig dit. En agenda som helt saknades hos Socialdemokraterna. Resultatet av partiets rådslagsarbete blev därmed, med något undantag, vagt och innehållslöst", skrev hon.
Ren underskattning, alltså?
- Ja, sittande S-ledning utgick alltför länge ifrån att de borgerliga skulle regera bort sig.
Men hur kunde det vara möjligt?
- För att förstå det får vi gå tillbaka till 90-talet, när Göran Perssons ambition att sanera statsfinanserna gick före allt annat. I övrigt försökte man undvika konflikter och det var väldigt liten styrfart på den egna agendan. Så framtidens idédebatt kom av sig och har inte hämtat sig ännu, förklarar hon.
- Dessutom skrämde SSU-striderna på 90-talet bort många kompetenta personer från politiken. Det talas ännu om "traditionalister" och "förnyare", men mindre om vilka problem man ska lösa. Därför att man är fast i falangerna från 90-talet.
Louise Malmström, S-riksdagsledamot från Norrköping som ingår i valberedningen för en ny partiledare, tycker att ordet "förnyelse" används slarvigt.
Förnya politiken
- Nu ska vi förnya politiken. Punkt. Men det är väldigt klent med innehållet i den diskussionen. I ett historiskt perspektiv har vi ofta varit bra på att tänka nytt, att definiera framtidens utmaningar och att driva opinion för lösningarna. Och på att våga kasta gamla sanningar överbord.
Hon tar 70-talets föräldrareform som exempel.
- Vid den tiden var en allmän föräldraförsäkring något kontroversiellt, men det blev slutligen ett vinnande koncept och i dag en självklar del i den svenska välfärdspolitiken.
Breda lösningar var i decennier partiets styrka. S var bra på att skapa klasskoalitioner, lösningar som lade sig i mitten och som gynnade majoriteten i samhället. Samarbetet med facket samt sättet att få in mycket duktigt folk i rörelsen är andra förklaringar till det långa maktinnehavet.
Men nu är det 2011 och de stora samhällsprojektens tid verkar vara över. Har S spelat ut sin roll som ett massparti?
- Nej, nej. Se dig om varsomhelst i världen. Hur ska vi överleva utan breda lösningar, utan att begrepp som frihet, rättvisa, jämlikhet och solidaritet lever och får politiska konsekvenser? Klass- och könsklyftor ökar dessutom här hos oss med den borgerliga politiken. Att vi lever i ett tvåtredjedelssamhälle där de flesta har det bra hjälper inte den andel som har det dåligt, svarar Louise Malmström.
- Titta hur det ser ut i många förorter, där det lever flera generationer, där ingen haft ett jobb. Att minska segregationen är en av vår tids största utmaningar. Det är bara att erkänna att vi inte kommit så långt där ännu.
Ellen Aguirre tror att frihetsfrågor kommer att ta större plats i debatten.
Fria i vardagen
- Frihet får inte vara någon fin paroll som man plockar fram till 1 maj. Vi måste börja prata om hur människor kan bli mer fria i sin vardag. Jag tror att många fler vill ta ansvar för närsamhället, påverka förhållanden på sin arbetsplats eller i skolan.
Hon betonar att valfrihet och frihet inte är samma sak.
- Valfrihet ger dig möjlighet att välja en gång för alla, men en fördjupning skulle vara att du kan påverka även efter att du har gjort ditt val, alltså inte bara välja vilket äldreboende du ska ha utan också välja vilket liv du ska leva där.
Irene Wennemo ser många frågor, där S kunde vara tydligare och återta det politiska initiativet.
- Men det finns inget enkelt hokuspokus. Vi kommer fortsätta att diskutera välfärden, arbetsmarknaden, infrastruktur, utbildningen, klimatfrågor och så vidare.
Då duger det inte att bara gå snett bakom den borgerliga alliansen och snegla på vad den gör.
- Ta frågan om jobben, det handlar ju inte bara om arbetslinjen. Vi tillbringar stora delar av vårt liv på våra arbeten, men vi lyckas inte tala om det på ett politiskt sätt. Det blir lite arbetsmiljö, lite inflytande, lite ökande löneskillnader, men mest ludd, ludd, ludd. Här borde det finnas jättemöjlighet för Socialdemokraterna att skärpa debatten - och flytta fram positionerna.
Vad blev bra?
Hon vill också se en utvärdering av 90-talets avregleringar. Vad blev bra, vad blev mindre bra?
- Ledde ökad konkurrens till lägre priser? I vissa fall ja, i andra fall nej. Vad lär vi oss av det? Vad måste vi ompröva?
Att det var Folkpartiet och inte S som tog upp LO:s utredningsförslag om nya lärlingsutbildningar är något som enligt Wennemo visar hur svårt det är för S att tänka om. Hon och många med henne tror att S skulle må bra av att lansera ett team på två eller tre personer stället för en partiledare. Kanske en ordförande och en vice ordförande och öka på partisekreterarens status.
Det får ta tid
- Så att olika personer profilerar olika egenskaper och områden, det är orimligt att lägga allt ansvar på en enda person.
Louise Malmström är inställd på att förändringsprocessen kommer att ta lång tid. Men den får ta tid.
- Det är heller inte nattsvart. Väldigt många är trygga i våra grundvärderingar, men det gäller att framtidslösningarna känns moderna och trovärdiga. Vi har en lång väg att gå, men jag är säker på att vi kommer att klara det.