Det kan svänga fort i politiken. 2002 gick Socialdemokraterna framåt med 3,5 procent och fick bilda regering medan Moderaterna krisade. Partiledaren Bo Lundgrens ständiga mantran om skattesänkningar gick inte hem hos väljarna och Uppdrag Gransknings valstugereportage i SVT förstärkte känslan av att M var i utförsbacken.
M rasade från 22,9 procent i valet 1998 till 15,2 procent 2002. Bo Lundgren ersatte ett par äldre trotjänare med Sven Otto Littorin och Anders Borg. Men inget kunde rädda honom, i april 2003 fick Lundgren kasta in handduken.
Fredrik Reinfeldt
Fredrik Reinfeldt valdes till partiledare på stämman i november 2003. Tillsammans med den innersta kretsen arbetade han målmedvetet och systematiskt fram ett nytt partiprogram.
Han hade lika ambitiösa skattesänkarambitioner som Bo Lundgren, men profilen på inkomstskattesänkningarna var ny, liksom retoriken. Snart kallade sig M för "det nya arbetarpartiet".
- Mest avgörande för comebacken var att M accepterade tanken på en gemensamt finansierad välfärd, säger Marie Demker, statsvetare på Göteborgs universitet.
Det skedde i en debattartikel i DN i april 2004, där Fredrik Reinfeldt skriver att de offentliga resurserna måste i första hand gå till sjukvård, skola och omsorg - verksamheter måste gå före bidrag
- All forskning visar att svenska folket vill ha den gemensamt finansierade välfärden. Så M vann väldigt mycket på att byta fot här, fortsätter hon.
Vänsterdebattörer varnade dock för att M, trots nya ord som "arbetslinjen" och "utanförskap", stod för samma gamla högerretorik som vanligt, om än leverad i snyggare förpackning.
Det beklagar i dag Lars Stjernkvist, kommunalråd (S) i Norrköping.
- Ja, det är mer korrekt att säga att M har förändrats. Så vi kunde sagt: "Jättebra, äntligen ansluter ni er till delar av vår politik". Det hade också gett utrymme för den kritik vi har, till exempel när det gäller vuxenutbildningen, där M driver en klart orättvis utbildningspolitik.
Samma högerspöke
- Inför valet 2010 uttryckte vi inom arbetarrörelsen ibland samma värderingar som de borgerliga och samtidigt påstod vi att M var samma högerspöke som alltid. På så sätt målade vi upp en motståndare som ingen riktigt förstod vem det var .
Lars Stjernkvist välkomnar att M har "kommit till sans".
- För 15 år sen utmanade Moderaterna med sin politik hela välfärdsbygget med kraftiga skattesänkningar. I dag erkänner man att det S har byggt upp faktiskt är ganska bra och säger sig vilja värna det gemensamma - och det kan man ju se som en framgång för oss. I den meningen är det ingen kris.
Louise Malmström, S-riksdagsledamot från Norrköping, tycker inte heller att man kan hävda att M konsekvent driver en arbetarfientlig politik.
- De har närmat sig arbetarna och kallar sig kollektivavtalsfantaster. Men man ser förstås inte alla konsekvenser av den borgerliga alliansens politik efter bara fyra år. På sikt kommer den att leda till större klyftor, tror hon.
Marie Demker påstår att M har omdefinierat synen på vad en arbetare är.
- Plötsligt är en arbetare inte längre en person som har sitt arbete att sälja, vilket är den marxistiska definitionen. Fredrik Reinfeldt talar mer om arbete från en luthersk värdegrund, alltså arbeta i kontrast till att vara lat.
- Socialdemokraterna ser arbete som en rättighet, medan Moderaterna ser det som en skyldighet, ja till och med betonar att man måste göra rätt för sig. Men den här statiska synen på arbetets välsignelser ifrågasätts alltmer nu även av borgerliga debattörer, hävdar hon.
Louise Malmström håller med om att begreppet arbetare i dag är mer komplext.
- Jag lever tillsammans med en kulturarbetare, han betalar fortfarande av på sina studielån och tjänar förmodligen betydligt sämre än min pappa och hans jobbarkompisar med sina jourtillägg och skiftersättningar på Bravikens pappersbruk. Det är inte så jäkla enkelt längre.
Lars Stjernkvist säger att partiet genomgår en identitetskris, och att problemen delas av syster- och broderpartierna ute i Europa. Han förklarar:
- Samhället förändras och vi måste hela tiden försvara vår plats. Det var vi länge skickliga på att göra, men under det senaste decenniet verkar vi ha förlorat den förmågan. Vi beskriver oss själva och samhället på ett sätt som få känner igen. Det är inte så lätt att tala om arbetare och företagare i ett samhälle, där väldigt många arbetare är kapitalägare och där många kapitalägare sliter hårt.
Men kan S lära något av Moderaternas framgångar? Kanske till och med kopiera delar av deras metoder?
Marie Demker tror inte det. Därför att partistrukturerna ser så olika ut. Moderaterna beskriver hon som ett mycket hierarkiskt parti, där en handfull personer drar upp riktlinjerna och därefter genomför dem. Allt M gör är oerhört genomtänkt och skickligt genomfört, understryker hon.
Socialdemokraterna är enligt henne för styrt från gräsrotsnivå för att något liknande ska vara möjligt.
- För att få med sig gräsrötterna räcker det inte med ett flashigt förslag utan där måste man kunna visa på vilket sätt förslaget anknyter till socialdemokratisk tradition. Det kan säkert vara tungrott och jobbigt, men när man väl får den stora socialdemokratiska apparaten att rulla, så är den ännu en mycket stark politisk kraft.
Ta makten över orden
I Moderaternas omvandlingsstrategi ingick också att ta makten över de politiska orden. Partisekreteraren Per Schlingmann tog fram en folder som hette Tio budord och handlade om vilka begrepp Moderaterna skulle förknippas med. Det skulle inte längre heta "privatisering" utan "avknoppning" och snart nog pratade varenda journalist om "utanförskap" när man menade "arbetslöshet".
- De nya moderaterna är skickliga på att spela på motståndarnas planhalva och att ta makten över språket är en del av den strategin. Varje gång Göran Persson nämnde ordet utanförskap i valrörelsen 2006 så var han liksom tvåa på bollen, säger Marie Demker.
Lars Stjernkvist anser att Moderaterna medvetet devalverade de politiska ordens betydelse:
- Jag tycker att begrepp som rättvisa och solidaritet dök upp i sammanhang som gjorde orden obegripliga. Men det går att återta makten över orden om man faktiskt använder dem i sammanhang som tydliggör skillnader, där rättvisa står emot orättvisor.
- Något vi däremot kan lära av M är att när vi ändrar oss ska vi inte försöka förklara bort det. Vi är så stolta över vår historia och tradition att vi är rädda för att erkänna att "på den här punkten har vi ändrat uppfattning". Men vi om några borde kunna säga det ibland.