- Det faktum att bara 10 procent i Östergötland får jobb eller går in i reguljär utbildning efter den två-åriga etableringen, reser frågor om insatsernas effek-tivitet. Men det kan inte vara avgörande för vår asylpolitik. Det handlar ytterst om personers liv och att motverka mänskligt lidande.
Det menar Martin Qvist, forskare vid statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet, som nyligen tittat närmare på den nya etableringsreformen.
Får har gått igenom programmet
Han anser samtidigt att det är för tidigt att utvärdera effekten av systemet. Fortfarande har ganska få gått igenom hela programmet och det fanns en del problem i starten att ta hänsyn till.
Men generellt ser han att vissa delar är komplicerade.
- Programmet vänder sig till en målgrupp som är väldigt heterogen. Det är människor med helt olika förutsättningar utifrån utbildningsbakgrund och yrkeserfarenhet.
En del brottas med fysiska och psykiska problem kopplade till våld och krigserfarenheter. Det kan också finnas en stor oro för anhöriga i hemlandet.
- Det är svårt att säga vad som är vanligt och inte. En del kan komma in i det svenska systemet väldigt snabbt, medan det tar betydligt längre tid för andra.
Behöver mäta på andra sätt
Men vad säger du om att allt ska ske på två år?
- Tanken är att programmet ska vara kort, för att undvika långa insatser för invandrare som blir en utpekande verksamhet. Det är rimligt för några, men omöjligt för andra.
Men är det då lyckat att redan efter två år slå fast vem som har lyckats eller inte?
- Nej, jag tror att man behöver hitta andra sätt att mäta kvaliteter. Det handlar inte bara om jobb även om det är en mycket viktig del.
Lyckade framsteg i språkutveckling, rehabilitering och egen bostad borde exempelvis bli mer synligt, menar Martin Qvist.
Problem att koordinera insatserna
Flera nyanlända Corren har pratat med upplever att deras dagar blir splittrade när de måste åka mellan olika aktiviteter.
Och att vissa kurser kräver så hög kunskap i svenska att en del deltagare har svårt att förstå.
Martin Qvist konstaterar att fler olika myndigheter och aktörer är inblandade i den nya etableringsreformen.
- Det blir problem med att koordinera insatserna. Det är en väldigt viktig bit, men svår att åstadkomma.
När många aktörer är inblandade finns en risk att den enskilda individens behov och önskemål glöms bort, konstaterar Martin Qvist.
Vad är nyckeln för att lyckas?
- Jag tror det behövs en bättre samordning mellan myndigheter och aktörer för att kunna ta in och beakta de nyanländas behov. Huvudansvaret ligger på arbetsförmedlingen, men det är inget enkelt uppdrag de har fått. Klart det är svårt att samordna ett program som rymmer både dem med akademisk bakgrund och dem som inte har någon utbildning.
Fördelar finns
Han tycker också man bör se över om vissa arbetsmarknadsåtgärder i etableringen kan sättas in lite senare när den första språkundervisningen och samhällsorienteringen hunnit sätta sig.
Och i stället för att göra gemensamma åtgärder för en heterogen grupp, kan man till exempel försöka sammanföra personer som vill utbilda sig inom samma yrke.
Samtidigt ser Martin Qvist fördelar med det nya systemet.
- Styrkan ligger i att nyanlända tidigare kommer i kontakt med arbetsförmedlingen. När kommunen hade huvudansvaret kunde det ta flera år innan den kontakten togs.
Stort skyddsbehov
Vad säger du till dem som tycker att etableringen är ett misslyckande och ett argument för att ta emot färre nyanlända?
- Det är viktigt med bra arbetsmarknadsinsatser men asylpolitiken är en betydligt större fråga än så. Det här är människor med skyddsbehov. De flyr från krig, förföljelse och svåra förhållanden. Det är för snävt att bara titta på sysselsättning.