Reformen från december 2010 har varit kritiserad länge, och från olika håll. Politiskt – Socialdemokraterna lovade avskaffa lotsarna om de kom till makten – och från Riksrevisionsverket som i höstas konstaterade att reformen hade stora brister. Nu har Arbetsförmedlingen beslutat att lägga ner etableringslotsarna.

Reformen har ifrågasatts på olika håll i landet. Att en nyanländ själv kan välja var hen vill bosätta sig – villkoret är att man ordnar sitt eget boende – har gjort att många nyanlända väljer större städer. Många små kommuner – de flesta i norra Sverige – känner sig missgynnade samtidigt som trycket på bostadsmarknaden ökar i större städer. Vilket har fått den svarta bostadsmarknaden att växa – allt tyder på att en stor del av de nyanlända i Linköping och Norrköping är skrivna på en annan adress än den de faktiskt bor på.

I samband med att Arbetsförmedlingen granskade en etableringslots i Norrköping för ett drygt år sedan uppdagades det att 67 personer var skrivna på samma folkbok-föringsadress.

Tidigare i år polisanmäldes en etableringslots med verksamhet i både Norrköping och Linköping, misstänkt för att ha hotat flera­ handläggare­ på Arbetsför­medlingen efter att de ifråga­satt de månadsrapporter lotsen lämnat in. Arbetsförmedlingen i Norrköping utreder hoten internt och har sagt upp alla avtal med företaget.

Inom Arbetsförmedlingen är kritiken också hård mot etableringsreformen, enligt en handläggare som Corren­ har varit i kontakt med. Handläggaren, som vill vara anonym, bekräftar det generaldirektören säger: att hela reformen har blivit ett arbets­miljöproblem för de anställda som mår dåligt över hur systemet fungerar. Eller, snarare, inte fungerar.

– Det har helt kollapsat, konstaterar handläggaren och tillägger att det fungerar sämre än den så hårt kritiserade Fas 3-verksamheten.

Hen arbetar sedan några år tillbaka med Arbetsförmedlingens etableringsverksamhet, där lotsarna är en del. I arbetsuppgifterna ingår bland annat att – som namnet antyder – vara en lots in i det svenska samhället för den nyanlände. För att få betalt för lotsarbetet skickar företaget varje månad in uppgifter till Arbetsförmedlingen som godkänner och betalar ut pengarna.

– Ibland vill vi bara vägra att skriva på rapporterna för att det inte gjorts något som egentligen ingår i uppdraget, säger handläggaren.

I uppdraget som lots ska huvudfokus ligga på att hitta arbete eller praktik och hjälpa till socialt. Det vill säga hjälpa till att kontakta olika myndigheter, vårdcentral, fastighetsägare och liknande.

– Men det kan gå månad efter månad och det som skrivs på rapporterna är bara rena skitsaker.

Hur då menar du?

– Det kan stå att man visat hur man skriver ett CV, eller hur man hjälpt till att skriva en personbeskrivning eller så uppger man att man pratat om jämställdhet.

Det är förvisso viktiga saker. Men det går inte att hålla på med månad efter månad. Då rinner tiden undan och man är inte en dag närmare arbetsmarknaden efter två år än man var när man kom, anser handläggaren.

Dessutom sätter handläggaren frågetecken kring att ens det lilla som uppges verkligen har gjorts alla gånger.

Inom Arbetsförmedlingen ska det, enligt uppgift, också finnas misstankar om att lotsar ”säljer” klienter till varandra och att man lockar klienter med löften om gåvor, som exempelvis gratis laptop. Handläggaren kommer också med en uppgift som Corren­ tidigare stött på – att klienternas post blivit en handelsvara.

– Vi har hört från förtvivlade­ klienter att de tvingas betala 500 kronor för att få ut sin post.

Att rapportera sådana här saker till ansvariga görs, enligt handläggaren, men svaret från ansvariga blir allt som oftast att man måste ha bevis för att det verkligen är sant.

Ett högst förtståeligt skäl i teorin, men svårt att uppfylla i praktiken.

– Ingen nyanländ vågar säga något. Ofta har klienterna sina egna landsmän som lotsar, säger handläggaren och liknar hela systemet med en maffiaverksamhet.

Enligt Arbetsförmedlingen är det viktigt att en lots ska känna till hur samhället fungerar och kunna svenska. Men det fuskas en del med detta, enligt handläggaren som hävdar att det händer att nyanlända själva efter nåt år, eller två, inom etableringsverksamheten, själva får jobb som lots.

– Frågan är om den personen, från ett helt annat land, verkligen har den kunskapen om Sverige som behövs för att hjälpa någon annan att navigera här.

Det har också hänt att handläggarna på Arbetsförmedlingen måste kontakta tolk för att förstå lotsar vars uppgift är att lotsa nyanlända in i svenska samhället.

Handläggaren på Arbetsförmedlingen är i grunden positiv till etableringsreformen som kom 2010. Den hade ett större fokus på individen än tidigare. Men det känns som att det inte var riktigt klart med vad man ville ha, och hur man ville ha det. Som det här med att skriva avtal, hur gör man det på bästa sätt för att minimera risken för fusk, exempelvis, säger hen.

– Det verkar vara en del som inte var färdigtänkt. Det känns lite som att det enda man tänkte på var att folk skulle starta företag.

Hen konstaterar att de som sitter högst i toppen på Arbetsförmedlingen inte har kunskapen om hur det fungerar, och de som har kunskapen har ingen makt.

– Vi vill inte medverka i det här längre, det handlar om slöseri med människor och med skattepengar.