Tidlös resa genom Österlen
Linné fann efter sin skånska resa 1749 att "intet land haver fler förmåner" än Skåne. Landskapets visuella, kulturella och näringsmässiga rikedom kan aldrig undgå att göra intryck på besökarna - var de än kommer ifrån.
Brösarps backar lämnar ingen oberörd. Men här gäller Anders Österlings kloka ord: "Dock skall man icke nöja sig med att betrakta dessa formationer från landsvägen. Man skall ströva omkring i backarna; det blåser alltid svalt däruppe, och linjespelet växlar för varje steg."
Foto: Fotograf saknas!
Österlen, som omger sig med den tidlösa dragningskraft och atmosfär som uppstår där land möter hav. Det är byar och herresäten, kyrkor och fiskelägen, men framför allt landskapets utsikter som så ofta överraskar och inte sällan närmar sig det sensationella.
Det gäller inte minst den magnifika infarten från norr där vägen slingrar sig genom Brösarps backar, ner mot Kivik. Från backarnas höjder förstår man omgående att detta stycke Sverige är annorlunda.
Ännu tydligare inser man det om man reser en halvmil norrut, till Haväng. Här börjar, på något sätt, en del av Skånes historia. Den som stått vid den gamla gravdösen uppe vid Haväng en majmorgon när solen stigit upp över Hanöbukten har fått se stenåldern möta nuet. Här ligger den gamle, med utsikt över havet, i en gravplats av sällsam skönhet. Och morgonsolens långa skuggor från de resta stenarna runt dösen förstärker intrycket av tidslöshet.
Sjöfarare i österled
Nu är det visserligen så, att Haväng inte tillhör Österlen, om man ska hålla noga på den östskånska etiketten. Det ligger för långt norrut, norr om Kivik. Ändå är det vid Haväng en resa genom Österlen bör starta. Man måste dit och känna avstampet i forntiden för att bättre förstå vilken slags förankring byar, fiskelägen, kyrkor och människor har i detta landskap. Det var också härifrån han kom, österleningarnas österlening, Orm Tostesson - Frans G Bengtssons Röde Orm. Ty från detta stycke kust har de alla seglat ut, med tjärade långskepp, skutor och fiskebåtar. Och här har de hälsats välkomna hem i fiskelägen och skuthamnar, hem till skyddande vågbrytare och båtkåser.
Så när resan från haväng fortsätter söderut mot Vitemölla, Kivik, Vik och Brantevik bör vårt perspektiv vara det marina; Utan havet hade Österlen aldrig varit.
"Ner" i Kivik måste man förstås som turist för att träffa en av storljugarbranschens verkliga legendarer, Fritiof Nilsson Piraten. Han står staty på lagom avstånd från hamnen och från ett litet trevligt konditori där morgonsolen frikostigt bränner på in genom ett stort söderfönster. Detta, vill säga, när det inte är Skåneväder, det vill säga ösregnar.
Piraten är dock inte ensam om att ha porträtterat Österlen. Han är inte heller ensam om att ha gjort det bra. I själva verket tornar giganterna upp sig över detta sällsynt väl beskrivna och avmålade stycke Skåne. Här har de vandrat och låtit sina pennor tala, Carl von Linné, August Strindberg, Sten Selander, Vilhelm Ekelund, Anders Österling, Emilia Fogelklou. Och här har Henning Mankell hämtat stoff och odlat fantasi till god deckarbrygd.
En skutmetropol
Simrishamn är i dag jämte Kivik turistmetropolen på Österlen. Därmed inte sagt att den gör störst intryck. Det gör ännu de små fiskelägena, även om de i dag är något helt annat än vad de varit. Ty de beckbyxor som befolkat stugorna vilar nu på de lantliga kyrkogårdarna, tobisfisket är avsomnat och sjöfarten som en gång höll Brantevik med 100 skutor är ett minne blott. Var sak har sin tid och sina människor. Och i dag kan det kännas lite påfrestande att se det nagelfilpedanteri som präglar putsandet i de upptaxerade gamla fiskarstugorna i Vitemölla och Vik. Där var folk en gång så fattiga att de inte ens hade en cykel. Men vackert är det, och gränderna idylliska. I Vitemölla ligger också de gamla båtkåserna av sten kvar i hamnen och antyder de småskaliga förhållanden som rådde för människorna här vid den vindpinade Skånekusten.
Men Österlen lever vidare, under nya omständigheter. Till dem hör fruktodlingen som åtminstone två gånger per år präglar trakterna kring Kivik. På de gamla, magra åkrarna längs vägarna frodas numera fruktträden som inte bara berikar landskapet med en storartad blomning på våren. I september välsignas Österlen dessutom med en förlängd turistsäsong med dignande skördar av Gravensteiner, Ingrid Marie, Aroma och Cox Orange, och "Äpplets dag" som särskild attraktion för tillresta.
Till Österlens trivsamma sidor hör att avstånden är små eller måttliga. Som en värdig slutpunkt längs kusten i söder bör man uppleva Sandhammaren. Den en gång fruktade flygsanden längs denna Skånekust är här en tillgång med stämpeln Badparadis. Men över sanddynernas vällustigt solbadande sommargäster höjer sig fortfarande järnfyren från 1864, den som vakar över ett av Skånekustens mest ökända farvatten, de vandrande sandreven som sänkt så många fartyg.
Så jobbar vi med nyheter