80-åriga Margaretha Johansson gick hastigt bort i covid-19. Hon insjuknade på långfredagen i hemmet och fördes till sjukhus på påskafton. Sju dagar senare, på fredagsmorgonen den 9 april, somnade hon in.
– Det är en olycklig historia. Maggan hade haft hemsjukvård sedan i höstas. Hon skulle fått vaccinet i december, men glömdes bort. Läkaren har sagt till mig att han delegerat vaccineringen till någon annan och att hon sedan glömdes bort. Han beklagade så mycket, men det är så dags nu, säger Ulf Johansson.
Han är inte arg, men ledsen och besviken. Själv har han fått båda sprutorna, den sista den 25 februari. Då ifrågasatte han att makan inte blivit vaccinerad och ansvariga inom kommunens hemsjukvård lovade att det skulle ske.
Margaretha hade hemtjänst med tillsyn tre gånger om dagen och hemsjukvård. Hon var i riskgrupp på grund av sjukdomar.
– Det var ett himla hattande med olika besked om vaccineringen. Vi hade ju 84 besök i månaden av olika personer från kommunen, så även om vi skötte oss och inte träffade andra tror jag smittan kom in där. Men jag anklagar ingen av dem, de har gjort så bra de har kunnat. Däremot känns det tragiskt att hon blev bortglömd, det ska inte behöva ske här i Sverige.
Familjen har nu haft begravning och efter det tänker maken Ulf göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.
– Jag får inte tillbaka Margaretha och den tid vi hade kunnat få tillsammans. Men jag vill att de ska uppmärksammas på detta och att deras rutiner ändras så att ingen mer drabbas. Ingen ska behöva dö för att de glöms bort. Det är en otrolig miss.
Efter att Margaretha Johansson insjuknade i hemmet på långfredagen fördes hon akut till sjukhus.
– Redan på söndagen, påskdagen, ringde hon mig och sa att det var covid-19. Jag trodde att hon hade missuppfattat och hörde av mig till sköterskorna som bekräftade. Det var ett snabbt förlopp. På torsdagen ringde de mitt på dagen och bad oss alla att komma, så jag och barnen åkte.
Då låg hustrun i en andningsmaskin. Hon hade svårt att syresätta sig.
– Jag såg att hon tyckte att det var jobbigt att ligga i den där maskinen. Det syntes på ögonen att hon var stressad. De flyttade över henne till ett rum där hon fick syre genom slangar. Då kände hon sig bättre och kunde prata lite med oss ett tag.
Familjen är stor och består av fem barn, tolv barnbarn och sju barnbarnsbarn.
– Hon pratade om att hon ville åka hem och jag svarade henne att vi fick nog vänta tills det skulle ljusna.
Men det gick snabbt. Margaretha gled mer och mer in i koma.
– Jag satt kvar hos henne och höll hennes hand då hon dog. Hon hade inte ont och var alldeles lugn. Det var en svår stund, men personalen var väldigt bra och stöttande. Nu är det väldigt ensamt. Jag har tur som har barnen, de är ett bra stöd och hjälper mig mycket och barnbarnen ringer.
I 62 år har makarna känt varandra. De har varit gifta i 60 år.Han är uppvuxen i Kvarsebo, medan makan kom från Sankt Anna.
– Vi träffades väl på det klassiska sättet på den tiden, vid en dans på Folkets hus. Vad unga vi var då, utbrister Ulf då han tittar på bröllopsfotona som finns uppsatta på väggarna.
– Jag har hittat en bok där hon skrev upp alla födelsedagar. Själv har jag svårt att komma ihåg sånt, men det hade inte Maggan. Nu får jag ta hjälp av boken.
Fotnot: Vi har utan framgång sökt ansvarig läkare.