Lennart Forsström styr fartyget tryggt in i hamn
Att vara lots är ett gammalt yrke. Att ta hjälp av någon som kan sina farleder som sin egen hand är en stor trygghet. Det behovet har alltid funnits.
Foto: Fotograf saknas!
Ett vanlig dygn för Lennart Forsström, "om det nu finns ett vanligt dygn", lotsar han i snitt två fartyg in i eller ut ifrån hamn. Till eller ifrån Oxelösund och Norrköpings hamnar är vanligast. Varje fartyg tar ungefär sex timmar i anspråk. Tre timmar lotsning och tre timmar till förberedelser.-Det kan bli slitigt och väldigt dåligt det där med att äta. Ofta är det så att jag lotsar in ett fartyg för att hoppa på nästa ut. Då har det ofta gått en fem, sex timmar när jag är klar. Det är inte alltid som man bjuds på något att äta när man tar över ett fartyg, säger han.Det har varit en del diskussioner om hur mycket en lots jobbar. Lennart Forsström och hans kollegor är besvikna på att deras jobb beskrivs som ett "halvtidsjobb".-För oss räknas den bokförda lotstiden från att vi stiger ombord på fartyget till vi kliver av. Tiden som det tar att transportera sig ut till fartyget räknas inte. Det är ibland transporter som kan ta upp till en timme beroende på väder. Och den tiden räknas inte. Jämför exempelvis med en brandman. Det är som om bara tiden som de släcker elden skulle räknas. Tiden det tar att åka ut till brandplatsen skulle alltså inte ingå i arbetstiden. Jag tycker att det är konstigt, säger Lennart Forsström.Klättringen ett stort riskmoment
Så är det dags att ta sig ut till Uta. Ett 101 meter långt ekipage som kommer med cement från Kroatien. -Just klättringen är vårt största riskmoment. En sommardag som idag är det inget problem. Men på vintern när det stormar och är halt så kan det vara riskabelt. Jag vill inte tala om olyckor. Men visst finns det tillbud. Det gäller att vara försiktig.Vi hälsas välkommen av kapten Andrey Anisimov och hans besättning. Fartyget ska in i Oxelösunds hamn.-I princip är man alltid välkommen när man stiger ombord. Oftast är man glad över att hjälpen har kommit. Det här fartyget är också rätt modernt. Det här ska inte bli några problem, säger Lennart Forsström i en första kommentar.Ofta har han också kunnat ta reda på en del om fartyget redan innan han ska ta hand om rodret. Men det är inte alltid som informationen stämmer helt och fullt. En genomgång med fartygets kapten är det första han gör innan fartyget börjar styras mot hamn.-Kommunikation är viktigt. Om ingen i besättningen talar engelska så kan det vara lite svårt. Då får man rita och försöka förklara så. Det blir allt vanligare. Många av besättningarna är kineser som inte kan engelska. Kineser är billigast att anställa just nu, säger han.För Lennart Forsström är varje fartyg en ny erfarenhet. Inget är det andra likt. Ibland får han styra riktiga skorvar in i hamn. Han har sett både det ena och det andra.-Om något fartyg är riktigt dåligt så rapporterar vi det. Men det är egentligen inte vår uppgift. Fast vi lotsar har ett eget register där vi har lite koll på vilka fartyg man ska vara extra uppmärksam kring, säger han.Fickparkerar mellan två fartyg
Vi närmar oss hamn. Lennart Forsström har bestämt sig för att han ska vända Uta. Allt för att det ska bli lättare för kaptenen att ta sig vidare. Att vända ett 101 meter långt ekipage och sen fickparkera det mellan två fartyg verkar oerhört svårt. Men han klarar det galant.Här kommer all erfarenhet fram. Han vet hur djupt det är. Hur nära han kan gå land. Hur långsamt han ska gå. Det är mängder av moment att hålla reda på.-Farten är viktig. Det gäller att glida in till kajen. Bara lite för fort och det kan bli en katastrof. Även om fartyget är kaptenens ansvar så vet jag att det är jag som ska vara experten, säger han.Så var det klart. Fartyget är förtöjt vid kajen. Lennart Forsström och kapten Andrey Anisimov skakar hand. Bredvid Uta väntar skjutsen ut till nästa fartyg. -Men det är ingen lotsad tid som syns i statistiken, säger Lennart Forsström och skrattar.
Så jobbar vi med nyheter