Thomas värsta uppdrag
Thomas Ahlblom från Linghem arbetar just nu som sambandstekniker för Räddningsverket i Phuket, Thailand.- Det här är det värsta uppdraget som jag har varit med om.
- Trots allt så är det så att jag blir mer berörd när det är svenskar inblandade i en katastrof. De uttrycker sin sorg på mitt språk och allt blir mycket närmare.
Thomas Ahlblom sitter utanför det hotell i Phuket där det svenska konsulatet har upprättat en sambandscentral. I en och samma byggnad försöker anhöriga söka förklaring på vad som har hänt deras nära och Räddningsverket, Polisen, Svenska kyrkan och en mängd andra organisationer försöker arbeta. Stämningen är tung.
- Det här är inte det farligaste uppdraget som jag har varit på, om man ser till det rent fysiskt. Men jag blir mer påverkad psykiskt av den här katastrofen än andra som jag har varit vid, säger Thomas och tröttheten syns i hans ögon.
Väntade samtal
Thomas flyttade nyligen från Söderköping till Linghem, då han har börjat studera i Linköping. Han har tidigare varit på uppdrag för Räddningsverkets räkning i Afghanistan, Mellanöstern och Irak. När tsunamivågen svepte in över Sydostasien förstod Thomas att Räddningsverket skulle kontakta honom, eftersom han står på deras jourlista.
- På tisdagen ringde de vid 10-tiden och meddelade mig att jag skulle åka till Thailand. Tre timmar senare satt jag på planet.
Sammanlagt var det 25 personer från Räddningsverket som då lämnade Sverige för att åka till Phuket. Direkt när de kom fram kopplade Thomas upp kommunikationen - internet och satellittelefonin - för att därefter påbörja allt det administrativa arbetet som sedan dess har sysselsatt honom.
- De första 48 timmarna sov jag bara tre timmar. Sedan dess har antalet sömntimmar varierat, men jag går oftast till sängs vid tre och upp vid sju.
Efterlysningar
Thomas arbetsuppgifter består främst av att hantera all inkommande e-post. Efterlysningar efter saknade svenskar är en del av detta och upptar en stor del av hans tid. Han berättar att bilder på avlidna finns tillgängliga på internet för att anhöriga ska kunna identifiera sina nära. Mycket av den e-post som Thomas mottar är därför bilder på lik tillsammans med bilder på den person som liket tros föreställa.
- Oftast är bilderna på de levande personerna väldigt lyckliga bilder. Det är från bröllop, student och semestrar. Ett sådant foto ihop med en bild på ett lik är oerhört påfrestande att se.
- Jag hör också alla samtal som mina kollegor gör, fortsätter Thomas. De ringer till sjukhusen, de pratar om kistor, pratar om dödsantal. Och där sitter jag med alla leende foton.
Mår dåligt
I slutet av den här veckan kommer Thomas och flera med honom från Räddningsverket att bli avlösta. Hemresan väntar.
- Många av oss är slutkörda nu. Jag mår dåligt, men håller hela tiden emot mina känslor. Det är först när jag kommer hem som känslorna kommer att hinna ikapp mig.
Havet ligger inte långt ifrån oss, men vid den här stranden är förödelsen minimal.
Än så länge har Thomas bara befunnit sig på det svenska konsulatet, men innan han åker hem ska han ha varit ute på fältet och sett den riktiga förödelsen - något som alla inom Räddningsverket ska göra i ett katastrofområde innan de lämnar det. Han våndas över vad han kommer att få se.
Får kasta kläderna
- Jag kommer att vara vid någon av de tre uppsamlingsplatserna för kroppar som finns. Och det ska vara något helt fruktansvärt. Vår personal som kommer därifrån får kasta sina kläder, för att liklukten är så stark.
Thomas reser sig, mobiltelefonen ringer och fler bilder väntar på hans bord.
- Det kommer att ta tid för mig att komma över den här upplevelsen. Det är en tung ryggsäck som jag tar med mig hem, men jag hoppas att jag en dag kan vända den negativa belastningen till att bli en positiv erfarenhet.
Lukten tränger igenom
Vi lämnar Thomas och beger oss till Khao Lak, ett av de värst drabbade områdena, där Thomas möjligtvis kommer att få tjänstgöra innan han åker hem.
Förödelsen är enorm och flera kilometer upp från havet ligger båtar inkastade mellan träden. Ett av de uppsamlingsställen för kroppar som Thomas nämnde är templet Yan Yao.
Vi tar på oss ansiktsmasker men lukten från alla döda kroppar tränger igenom. Fortfarande ligger kroppar framme i värme och de sväller till det oigenkännliga för var dag som går. Många kroppar går inte ens att tyda om de är thailändare eller européer, de är för svarta och uppsvällda av värmen. Två avlidna svenskar har precis balsamerats, nu lastas de två kistorna ombord på en container som står på en lastbil. Fyra kroppar till ska hämtas från olika ställen innan lastbilen åker till Phukets flygplats. Destination: Sverige. Men för otaliga andra anhöriga kommer det att dröja ytterligare veckor och månader innan identifikationsarbetet är klart och de får hem sina avlidna nära.
Så jobbar vi med nyheter