– Tipsen kommer ofta från landsmän som tröttnat på att ha de gömda boende hos sig. Men vi kan ju inte rusa in i folks bostäder bara för att vi har fått ett tips, det får vi inte. Vi måste utreda om tipsen stämmer först, och det har vi oftast inte personal till, säger Anders Nilsson, kriminalinspektör på utlänningssektionen i Norrköping.

Anders Nilsson är en av de fem poliser i Östergötland som har till uppgift att se till att personer som måste lämna landet, men inte frivilligt går med på det, ändå blir utvisade.

Han och hans kollegor har tre huvuduppgifter: De hjälper kriminalvården med att se till att personer som dömts till utvisning blir utvisade efter avtjänat straff. De fastställer identitet på personer som gripits för brott, det kan vara asylsökande eller människor som lever gömda. Och så bistår de Migrationsverket när det gäller utvisning där det kan behövas tvång.

Det så kallade Reva-projektet har skapat mycket rubriker. Hur har det förändrat ert sätt att arbeta?

– Jag förstår inte uppståndelsen. Här i Östergötland har Reva inneburit att vi har förbättrat våra administrativa rutiner så att handläggningen går fortare, men ingenting annat. Ute på fältet arbetar vi på samma sätt som vi alltid har gjort.

Är ni ute och gör identitetskontroller?

– Nej, det fungerar inte så. Om något brott har begåtts, eller någon fastnar i en trafikkontroll, så är vi enligt Schengen-avtalet skyldiga att göra det som kallas en ”inre utlänningskontroll” och kolla så att personen har rätt att vara i landet. Men den typen av kontroller har minskat, inte ökat, under det senaste året på grund av för små resurser.

Vad tycker du om människor som hjälper gömda flyktingar?

– Jag tycker att de tar på sig ett stort ansvar. Risken är stor att de skapar ett hopp som inte infrias, och att man därför drar ut på det lidande som det innebär att leva gömd. Om man måste lämna landet så är det bäst att det sker så snabbt som möjligt, säger Anders Nilsson.