– Varje år brukar de äldre rådjuren dra med sig nya, visa var de kan äta sig mätta.

Det säger Kjell Dahlberg som tillsammans med hustrun Margareta Oldestam lägger ut viltfoder åt rådjuren.

Han räknar efter och får det till ungefär 15 år.

Artikelbild

| Kjell Dahlberg kan se rådjuren äta av fodret han lagt ut, bara 30 meter från huset.

– Det började med att vi såg rådjuren gå förbi i skogen här utanför. Först lade vi ut äpplen och annat, men när de blev allt fler började vi köpa viltfoder, säger Kjell Dahlberg.

Makarna bor perfekt till med storskogen ända in till tomtgränsen. Rådjuren kan ta sig fram till den lockande maten med den mörka skogen som trygg flyktplats.

Som mest var det 15–16 rådjur som kom fram, i år är det åtta som mest. När vi hälsar på och Kjell lägger ut mat tittar tre av dem fram.

Det brukar vara fler på morgonen och då är de så ivriga att de går fram till maten innan Kjell hinner gå undan.

Artikelbild

| Ett av rådjuren låter sig väl smaka.

När det är snö och kallt får de mat morgon och eftermiddag, är det barmark kan det räcka med en gång.

Han lägger ut maten i små högar om några deciliter var.

Artikelbild

| Någon där? Rådjuren är ständigt vaksamma medan de äter.

– Det måste vara litet avstånd för det är inte alltid de gillar varandra, speciellt gäller det bockarna.

– Är de hungriga och det saknas mat kommer de fram och ställer sig och tittar in mot huset, säger Kjell Dahlberg.

Artikelbild

| Kjell Dahlberg lägger ut maten till rådjuren i flera olika små högar.

Vädret avgör när matningen börjar, men ofta är det från mitten eller slutet av november till in i mars-april.

Kjell har läst att man inte ska mata rådjuren då maten kan locka dem att passera trafikerade vägar, men den faran ser han inte här.

Västerut är de flera mil till några större vägar och in i villaområdet ger de sig inte gärna. Ibland tar de ett par tuggor av en tuja på framsidan av huset.

När vi är på besök äter de helt oblygt, men man ser att de hela tiden är vaksamma, beredda att snabbt försvinna in i skogen.

Kjell Dahlberg själv är inget hot mot dem. Han jagar inte, men har inga problem med att andra gör det.

Men det finns fler faror för de smäckra djuren.

– Det finns lodjur i skogen och de följer gärna efter rådjuren. En gång har jag hittat en slagplats en bit in i skogen och fått dra in kadavret ytterligare.

Resten tar korpar och naturen hand om.

Sommarens torka har säkert också decimerat stammen.

Alldeles säkert är det samma djur som kommer fram om dagarna, men det är svårt att särskilja dem.

– Ett par, tre kan vi se skillnad på, oftast de äldre som fått någon skada. De yngre är det svårare med. Vad vi kan se är om det är get eller bock, ung eller gammal.

Rådjuren har ätit färdigt och drar sig tillbaka in i skogen.