Han föddes och växte upp i värmländska Racksta, vid sjön Racken. Han umgicks flitigt med den så kallade "Rackstakolonin", ett välkänt konstnärskollektiv. Efter att ha gått ut Högre allmänna läroverket i Arvika, började han studera juridik vid Stockholms högskola och efter att ha tjänstgjort som tingsnotarie i Ludvika började han ägna sig åt sitt stora intresse; flygjuridiken.
Vollrath Brusén började 1950 att arbeta vid luftfartsverket, med arbetsplats i Bromma. Vid verket arbetade han sedan som chefsjurist fram till sin pensionering. Tillsammans med sin hustru sedan 1968, Christina, också hon från Arvika, flyttade han 1976 till Norrköping i samband med utlokaliseringen av luftfartsverket. Under årens lopp hade han inom sitt arbetsfält många internationella uppdrag, däribland att representera Sverige i FN:s organ för civil luftfart, ICAO.
I sin nya hemstad Norrköping engagerade han sig snart, såväl politiskt som kulturellt. Som representant för moderaterna var han bland annat ledamot i kommunfullmäktige liksom i dåvarande miljö- och stadsplaneringsnämnden. Vollrath Brusén var också mångårig sekreterare i Borgs fastighetsägareförening, styrelseledamot i Humanistiska förbundet i Norrköping. Ett annat mångårigt uppdrag hade han som vice ordförande i Konstmuseets Vänner och han var också aktiv i SON-Vännerna.
Närstående är hustrun, adjunkt Christina Brusén, Norrköping. (NT)

*
Värmland var hans landskap, men Norrköping och Konstmuseet skulle bli hans.Vollrath Brusén missade sällan ett sammanträde, vernissage eller allra helst - konstresa. Alltid positiv, alltid uppskattande. Han insåg den tillgång det innebar att i den krympande storstaden ha en av landets mest betydande moderna konstsamlingar. Med en av landets första stödföreningar och numera Norrköpings största. Något att känna stolthet över, att gynna och utveckla.
Tydligt fanns där en tidig kontakt med Racksta-konstnärerna och inte minst en ung Olle Bonniér som låg till grund för hans intresse. Sant är att han med sin insyn i kommunalpolitiken kom att verka för Vännerna med entusiasm, en väg att bredda och fördjupa intresset för konsten.
Vollrath Brusén var i grunden optimist trots att han med juristens sinne för personkännedom och fatala avslöjanden kunde inta en välgörande cynisk hållning. Han tyckte om att se livet från den ljusa sidan - och var beredd att kämpa för det.
Det kunde handla om den trivialaste av sysslor - att packa kuvert till över åttahundra vänner - eller fatta viktiga beslut om bidrag till Konstmuseet. Han var en vän i alla väder - med eller motgång - och sällar sig därmed till den tradition av "män i staten" och staden som är beredda att offra något av sin bekvämlighet för att gagna allmänna intressen.
Alldeles för tidigt har vi mist en vän och vice ordförande.*
SON-Vännerna har mist en av sina trognaste medlemmar. Vollrath Brusén är död.
Han var under åtta år föreningens revisor, ett uppdrag som han skötte med stor kunnighet och noggrannhet.
Om man skall karaktärisera Vollrath Brusén med ett enda ord så är det "rättrådig". Hans påpekanden och kommentarer var lågmälda och försynta, men alltid väl underbyggda.
Trots sitt svåra rörelsehandikapp var han tillsammans med sin hustru Christina också med på otaliga av våra operaresor. Han uppskattade resorna mycket och vi gladdes åt att ha honom med. Hans bortgång är en stor förlust för föreningen.