Det är viken nedanför Regnaholm mot Hävlahållet. Bryggor och rök är inget nytt för platsen. Förmodligen har det funnits någon form av båtplats i alla tider, ända fram till att Regnaholm inte längre var ett levande lantbruk fullt av människor.
Jan Palm, byggmästare från Norrköping, berättar nästan litet motvilligt om planerna. Han har under några år utvecklat området vid ladugården och nere vid dammarna som hör till det gamla tegelbruket. Precis som tidigare vill han arbeta utan tidspress.
- Jag vill inte att folk ska komma och fråga när det blir klart. Det blir klart när det blir klart. Det ska bli bra.
Tidpressen har han nog av på sina ordinarie byggobjekt, nu till exempel Himmelstalunds företagspark.
Sutare på menyn
Men så här är det tänkt. Ett båthus med plats för två ekor och en rök ungefär där den gamla låg. Man kan se rester både av det gamla rökeriet och stenkistor i vattnet.
En gårdsbutik där fiskfångsten ska tas om hand och både serveras och säljas på plats, men också levereras till restaurang.
Vad sägs om sutare? För nästan alla en skräpfisk som är ful och luktar illa redan när man får upp den.
- Rökt är den en delikatess, intygar Jan Palm.
Östermalmshallen köper
Han har redan fått Lisa Elmqvist i Östermalmshallen i Stockholm att falla för den. Den har också ett högt omega 3-värde.
Det finns obegränsat av sutare i Regnaren. Den fångas med nät eller ryssja.
Hit, till Båttorp, ska alla vara välkomna, men Jan Palm skänker alla handikappade och äldre en extra tanke. Även om man kommer i rullstol eller permobil ska det gå att komma ut i roddbåtarna, som görs på plats i aluminium. Det kommer en speciell lyft att se till.
- Alla ska kunna delta efter sin förmåga, vara med och fiska, ta hand om fisk och nät, röka och till sist njuta av den på bryggan.
Båttorp är det namn som Regnaholm hade före 1730.
Målet just nu är att få stenkistorna, som båthuset ska vila på, klara att skjutas ut på isen i vinter. Sedan ska de sjunka på plats när vårsolen kommer.
- Det blir två stenkistor på 6 gånger 2,2 meter och som högst (eller djupast) knappt två meter. Vi har gjort ram med samma mått och satt ut i vattnet och sedan lodat var 13:e centimeter. De måtten förs över till stenkistornas ramverk.
Ramverket är gjort av kraftiga fyrkantiga ekstockar som dymlas ihop. Det innebär att de handborras och i hålen slås stavar ner med slägga. De sväller och fastnar. Inte en spik finns.
Det har alltid varit Jan Palms motto att jobba med gamla tekniker.
Ute på isen fästs kistorna med stavar genom isen ner på botten på exakt rätt plats. Stavarna görs svarta så att de inte fryser fast. Runt kistorna läggs aska på ut- och insida för att isen ska smältas fortast just där.
Just nu väntar han på att stenarna ska komma. Även där är det noga. Det handlar inte om sprängsten utan natursten på cirka 40 centimeter som kommer från ett ledningsarbete vid Basnäs i närheten.
Sedan kan arbetet börja.