Björn Roxström har tagit över posten som kyrkoherde i Valdemarsviks och Ringarums pastorat efter Lars Linnarsson.
Björn Roxtröm tillträdde tjänsten som kyrkoherde i Valdemarsviks och Ringarums pastorat efter Lars Linnarson den 1 september i år. Posten som kyrkoherde är en chefs-position och betyder att man ansvarar för personal och verksamheten i en församling eller ett pastorat och leder arbetet där.
– Den första utmaningen jag står inför är att tillsätta två vakanta prästtjänster. Just nu är det en komminister och jag som är de enda prästerna i pastoratet, säger Björn Roxström.
Den rådande situationen med personalbrist kan resultera i att pastoratet tvingas göra förändringar i hur många gudstjänster som firas.
– Vi har förutsatt oss att alla våra sex kyrkor ska ha ett levande gudstjänstliv med minst en gudstjänst i månaden. Så det innebär att jag och min kollega Jacob Sernheim jobbar varannan söndag och håller i två tre gudstjänster, som det ser ut nu.
36-årige Björn Roxström växte upp i Söderköping där familjen var aktiv i Pingstkyrkan. Hans pappa brukade sköta ljudet i kyrkan på söndagarna och han minns hur han som liten satt med sin pappa längst bak i salen vid mixerbordet och med hörlurar på lyssnade på predikan.
– Jag satt tåligt och lyssnade, jag var fem sex år gammal och tänkte redan då att det var det här jag ville göra. Att få stå inför en församling och predika.
Men det var inte i Pingstkyrkan Björn Roxström skulle hitta sin religiösa hemvist.
– Jag brukar säga att jag gjorde en tonårsrevolt och för en pingstvän var det att gå med i Svenska kyrkan. Jag började klä mig annorlunda, lät håret växa och färgade det svart, säger han och skrattar.
Han berättar att han upptäckte tjejer och att de vuxna i Pingstkyrkan blev oroliga och undrade vart han var på väg, och om han verkligen var tvungen att ha på sig en Iron Maiden-t-shirt i kyrkan.
– Det jag mötte i Svenska kyrkan var att jag aldrig kunde chocka mina ledare. När jag var i tonåren och skulle prova vem jag var fanns det större utrymme för det i Svenska kyrkan. Där var det ingen som ifrågasatte om jag kom sminkad runt ögonen med kajal. Det var en mer kärleksfull och tillåtande miljö.
Ringarums kyrka en av pastoratets sex kyrkor. De övriga ligger i Valdemarsvik, Gusum, Gryt, Tryserum och Östra Ed.
Hans syn på Gud förändrades också under de åren, från att ha varit rädd att Gud skulle kunna sluta älska honom till att han såg på Gud som en fader som alltid fanns hos honom.
Under konfirmations-tiden kom han fram till att han skulle kunna bli präst.
– När mina klasskamrater i gymnasiet hade stor oro för vad de skulle välja för väg i livet visste jag redan att när jag gått ut gymnasiet skulle jag söka in på Johannelunds teologiska högskola i Uppsala för där hade min konfirmationspräst gått.
Så blev det också. Efter lumpen och efter att ha jobbat ett år som förare av en betongbil påbörjade han sex och ett halvt års studier. 2015 prästvigdes han i Linköpings domkyrka av biskop Martin Modéus.
Under det första året som kyrkoherde har Björn Roxström, 36, en mentor inom Svenska kyrkan som han kan vända sig för att få råd.
Första året som präst jobbade han i Skärblacka och sedan i Sankt Olofs församling i Norrköping, där han framförallt jobbade med ungdomar.
– Det var fantastiskt att jobba där. Det var ett väldigt stort ungdomsarbete och det som var speciellt var att vi hade träffarna i kyrkan.
Han berättar att de lagade mat i kyrkan och dukade upp långbord i mittgången. Lekte lekar och spelade spel, så kyrkorummet fick bli deras vardagsrum.
– Det tycker jag är en bra bild och något att eftersträva, att församlingsborna ska känna sig hemma i kyrkorummet. Det ska absolut vara en helig plats men det är så lätt att förväxla helig med tillknäppt och tråkigt. Man kan faktiskt få skratta, dansa och skoja i en kyrka.
Sen han började i Valdemarsviks och Ringarums pastorat och har han återstartat en ungdomsgrupp som träffas varannan torsdag.
Kyrkogården och församlingshemmet vid Ringarums kyrka.
Du är uppväxt i Pingstkyrkan. De flesta frikyrkor viger inte homosexuella par och inte heller i Svenska kyrkan behöver en enskild präst göra det. Hur ser du på det?
– Jag viger samkönade par. Jag ser inte att det finns någon krock mellan svenska kyrkans lära eller bibelns budskap och samkönad kärlek.
Björn Roxtröm säger att han tycker det bästa med att vara präst är möten med människor och att få vara delaktig i människors liv i glädje och sorg.
Efter storbranden i flerfamiljshuset i Ringarum natten mot torsdagen den 5 oktober då en person avled var kyrkans personal snabbt på plats.
– Kyrkans larmjour ringde vid tvåtiden på natten och berättade om händelsen och att räddningstjänsten försökte komma in i församlingshemmet. Så jag stack iväg direkt och ringde min kollega Jacob Sernheim.
När de var på plats hade de evakuerade fått komma in i skolan men räddningstjänsten använde församlingshemmet till att förvara de saker som gick att rädda från branden. Dagen efter höll kyrkan öppet för de som ville samtala eller tända ett ljus.
– Det kom några stycken, inga mängder med folk, men vi fanns där för de som behövde det och några samtal blev det.
Någon har lagt rosor i gräset efter storbranden i Ringarum som tog en människas liv.
Kyrkan har en överenskommelse med kommunen att deras församlingshem ska fungera som samlingslokaler när någon kris inträffar. Björn Roxström säger att kyrkan kommer försöka vara lyhörda för de behov som kan komma att uppstå efter branden när tiden går.
– Samtal kan handla om tunga saker ibland, men med prästkragen på blir jag lite som en stålman som klarar mycket mer än jag gör som privatperson. Tar jag på mig kragen har jag hela kyrkan i ryggen med dess 2 000-åriga historia. Det är som en rustning nästan, säger Björn Roxström.