Att prata med Christina Ährlin ger inblick i en spännande värld av textila hantverk, inspiration, kunskaper.
Kunskaper som hon delat med sig av i kurser och studiecirklar och som grundades för egen del redan i barnaåren då hon började lära sig väva.
Mamma gick vävkurser och det ville den elvaåriga dottern också göra. Och mamma var klok nog att uppmuntra ett gryende intresse som definitivt inte var någon tillfällig nyck.
– Så jag fick börja väva och valde inte det lättaste utan gav mig snart på att väva ett förkläde i avancerad rosengång, berättar Christina.
Stor del av sommarloven tillbringades hemma vid vävstolen för att väva till Hemslöjden.
Men intresset stannade inte bara vid vävning, utan också sömnad, knyppling, växtfärgning.
Och snart nog blev hon en efterfrågad kursledare i dessa hantverk på många platser i östra Östergötland för studieförbund och landstinget.
– Det var kurser både dagar och kvällar, åtminstone fram till 1981 och sedan lite sporadiskt till 1984, berättar hon.
Men det betyder inte att intresset falnat. Väver och syr gör hon fortfarande mycket. Och skulle det bli aktuellt med en kurs i folkdräktssömnad igen låter hon inte helt omöjlig inför tanken på ledarskap.
– Man vet ju inte, det kan komma en ny våg och bli efterfrågan på folkdräktssömnad igen, säger Christina. Men det är inte lätt att få ledare, det är dålig återväxt inom föreningslivet och svårt med nyrekrytering. Folk vill inte låsa upp sig.
Uppåt 30 000
Sedan är det förstås kostnaderna. Även den som syr får räkna med uppåt 30 000 för en bygdedräkt. Det beror lite på hur mycket man kan göra själv.
– De ska ju helst sys för hand och det är egentligen bara raka tygstycken man arbetar med, säger Christina. Man kan sy på maskin men får smidigare och följsammare sömmar om man syr för hand.
Men det är inte bara sömmar utan också mycket broderier och spetsar. Sedan ska det vara en särskild silverbrosch som tillverkas av vissa silversmeder.
Själv bär Christina Skedevidräkten som också kallas Östgötadräkt.
Folkdräkt kallas ursprunget, dräkter med historiska rötter ett par århundraden bakåt. Varje socken och härad hade i stort sett sin variant. Från 1900-talets början har flera rekonstruerade dräkter sett dagens ljus och kallas bygdedräkt.
– Egentligen kan vem som helst skapa en bygdedräkt om de blir tillräckligt många som enas om den och gör den inom den egna hembygdsföreningen, säger Christina.
Dansar folkdans
Oftast tänker man på folkdanslag i samband med bygdedräkter och gammal allmogekultur. Folkdansare är också Christina liksom maken Per Rosenqvist. De är engagerade inom Folkdansringen. Men också i folkdanslag är det dåligt med nyrekrytering vilket Christina tycker är tråkigt.
– Men hur få ungdomar att börja dansa folkdans, undrar hon.