Tre generationer brandmän
- Jag var med när borgarbrandkåren bildades 1946 och nu hade mitt barnbarn Jonas sista passet när brandkåren lades ner, Det känns vemodigt, säger Bo Johansson.
- Det blev 34 år sedan borgarbrandkåren bildades 1946, men dessförinnan hann jag även vara med i den frivilliga brandkåren ett år, minns Bosse.
Anders var med under 21 år, men för Jonas del blev det inte mer än 2,5 år, eftersom han kom med först hösten 2001. Men han var en av dem som hade den allra sista jourveckan nu i slutet av april.
Det är många minnen som dyker upp, både trevliga och mindre trevliga, vid ett sådant här tillfälle.
- Jag minns att det tog en hel timma för oss att ta oss till Sverkersholm sedan larmet gått, säger Bosse.
Då hade det hunnit ta sig ordentligt innan de kunde inleda sin släckningsinsats.
Men hela tiden förbättrades den utrustning man hade tillgång till och effektiviteten blev bättre och bättre. Även om det var fråga om ett arbete så var det nästan som ett kall också, där man alltid ville göra sitt allra bästa. Som att Bosse gärna höll sig hemmavid då en åskfront närmade sig.
- En nedläggning var inget man ägnade en tanke. Istället gladdes man över när det fanns möjlighet att byta upp sig och få tillgång till en bättre bil eller något annat som förbättrade våra möjligheter att arbeta, säger Bosse.
Men nu är det andra tider.
- Trafikolyckor har inte alltid varit det trevligaste att åka på, säger Anders och relaterar till ett speciellt tillfälle då han larmades till en olycka på E 22 och det visade sig att det var hans närmaste arbetskamrat på det ordinarie jobbet som hade förolyckats.
Ladugårdsbränder där djur blev innebrända eller då människor blivit lågornas rov är annat av det otrevligare slaget som de fått vara med om.
En lustig episod som Bosse minns utspelade sig på den tiden då det var riks 15 som var huvudvägen. Den ena bilen med stora sprutan på släp hade åkt iväg strax innan och sedan kom Bosse med i den andra. Då de skulle svänga vänster vid Bråta Handel, upptäckte de att där stod den stora brandsprutan.
- Varför har de ställt av sprutan här? undrade vi.
Men det visade sig att då den första bilen kört över järnvägen, bar det sig inte bättre än att de tappade sprutan, som på egen hand fortsatte rakt fram och åkte med draget rakt in i väggen på affären.
- Det blev ett hål i väggen och vi fick dra loss den. Sen kopplade vi på den på vår bil och fortsatte.
Det väckte viss förvåning när andrabilen kom fram till brandplatsen med sprutan som tillhörde förstabilen.
- Kamratföreningen har varit en mycket positiv sak med en fantastisk sammanhållning och där har vi ibland även bjudit med oss våra fruar på olika tillställningar, säger Bosse.
Så jobbar vi med nyheter