Rippestorp "fristat" i Finspång
Vacker natur, tystnad och stjärnklara nätter. Det finns i överflöd i Rippestorp, ett område där invånarna är vana att gå sin egen väg.
Skyddade tallar. Trädet här har en omkrets på 330 centimeter vid marken.
Foto: Fotograf saknas!
- Vill du skriva om Rippestorp ska du tala med Lars Ringqvist. Här ute är han navet som allt kretsar kring, säger Lennart Hellgren när vi talas vid på telefon.
Lars Ringqvist kom till området av en slump år 1958. Han följde med en arbetskamrat för att titta på en tomt som denne funderade på att köpa. Marken var igenvuxen och risig och det blev ingen affär. Några dagar senare följde han med samme arbetskamrat för att titta på en annan tomt i området. Inte heller då väcktes arbetskamratens intresse, men nu gjorde Rippestorp intryck på Lars.
- Under min uppväxt spenderade jag mycket tid hos min mammas bror vid sjön Raklången, utanför Tranås. Rippestorp påminde mycket om det området.
Efter ett besök hos lantmäteriverket - det var inte helt lätt att utröna vilken tomt som var vilken - blev Lars markägare. På den tiden var arrendatorn på Rippestorps gård den enda som bodde i området och vägen var undermålig, men sådant skrämmer inte en pionjär.
I dag är Lars den som bott i området längst. Lennart Hellgren byggde sitt hus 1967 och kommer på andra plats, även om han inte är bofast året om. Jan Hillman skaffade stuga 1978 och flyttade ut permanent 1982.
Aldrig sökt hjälp
Vi träffas över en kopp kaffe i den lokala klubbstugan. Det är ett stort, rött hus med utsikt mot Övre Ripplingen. Byggnaden finansierades och konstruerades av medlemmarna i det som då hette Rippestorps intresseförening. Detsamma gäller bland annat vägen, fotbollsplanen och den bro NT nyligen skrev om.
- Vi har aldrig sökt någon form av hjälp från kommunen. Vi är en fristående kommun inom Finspång, säger Jan Hillman med ett leende.
Stolta herrar
Herrarna är märkbart stolta över detta. Det verkar finnas en nybyggaranda i Rippestorp, en vilja att hjälpas åt och kavla upp ärmarna när så krävs. Så har man också en egen signaturmelodi, Sången om Rippestorp.
- Man måste vara lite händig, annars kan man inte bo här, säger Lennart Hellgren, som även författat sångtexten.
Vad är då tjusningen? Det vore onekligen mer praktiskt att bosätta sig i exempelvis Finspång eller Norrköping. Jan Hillman tittar ut genom fönstret och förklarar:
- Det absolut viktigaste är mörkret och tystnaden. Mörkret som gör att man kan se stjärnorna, och tystnaden som gör att man kan höra alla de ljud som inte hörs i en stad.
Så jobbar vi med nyheter