Artrikt paradis

Djursö hör till Torönsborg. Gården är en gammal frälsegård som vid förra sekelskiftet sysselsatte ett tiotal personer. På ön bodde dessutom några torpare och fiskare. I dag är arrendatorn Bertil Ekstrand ensam fastboende på ön. Han har cirka 130 köttkor och ett hundratal får, viktiga medarbetare i arbetet med att restaurera och bevara den gamla kulturbygden.Natura 2000
- Marken har brukats i långeliga tider här på ön, berättar Kenneth Claesson på länsstyrelsens naturvårdsenhet när vi träffas på Djursö en försommardag. Här har man odlat, marken betats och träden hamlats för att få foder till djuren. Och det är bruket över lång tid som har skapat de höga naturvärdena som finns i dag.Djursö är ett Natura 2000-område med flera nyckelbiotoper. Här har man hittat sällsyntheter som den rödlistade läderbaggen men även andra insekter och lavar med spännande namn som hålträdsklokrypare och kortskaftad parasitspik.Nya fynd hela tiden
Det är nu det är som vackrast på ön ute i skärgården. Bland det första som möter besökaren är en jätteask, länets grövsta och säkert också den äldsta. De enorma ekarna och lindarna är skirt försommargröna, varav några av ekarna säkert är från Gustav Vasas tid. På marken växer en matta av Adam och Eva men även gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Artrikedomen är enorm. Vår vandring på ön hejdas oavbrutet av nya fynd av typiska blomster som blåsuga, gökärt, tandrot och andra försommarblommor.Luktar som Jenka
- Det här är brudbröd, säger Kenneth Claesson och plockar ett blad. Gnugga den mellan fingrarna och lukta på den. Känner du att den luktar som det gamla tuggummit Jenka?Jag gnuggar och luktar och vips är jag tillbaka i barndomens 1970-tal.Tillsammans med markägaren Hakon Mörner har länsstyrelsen börjat restaurera de gamla betesmarkerna. Träd och sly har röjts bort så att de gamla ekarna ska få större livsrum och lindar har restaureringshamlats.Måste röjas först
- För att mulens metod ska fungera måste man röja först, säger Hakon Mörner.Det är också då många av blommorna får en chans att komma igen.- Jag tror aldrig jag har sett så mycket Adam och Eva som i år, konstaterar Bertil Ekstrand som tycker att det vore roligt om fler människor kunde hitta till den artrika och vackra ön i Sankt Anna skärgård.

Artrikt paradis

Via en gammal träbro från 1966 rullar jag sakta över till en av Sankt Annas verkliga pärlor. Jag är på väg till Djursö, en gammal kulturbygd där människor brukat jorden och haft djur i århundranden.