När NT besöker Sikargården är det säsongspremiär för kafé och loppis. I juli månad är det öppet varje dag i veckan. Det är ingen anstormning av gäster, men en jämn ström.
- Det är många stammisar, som kommer tillbaka år efter år, säger Madeleine Johansson som driver gården tillsammans med maken Johan och systern Anita Jonsson.
- För en del är det första gången de är här, trots att de kan ha bott väldigt länge i Norrköping. Simonstorpsborna kommer däremot inte. Det är nog för nära.
Så var det också för Madeleine och Johan. De hade passerat förbi Sikar-skylten i många år på väg till eller från sommarstället utan att stanna till.
När de sedan letade efter ett ställe att starta en verksamhet på var det en tillfällighet att de fick se att just Sikargården var till salu.
Röja och rusta
- När vi köpte det hade vi ingen aning vad vi skulle använda det till. Vi får se vad det blir, vad folk vill ha och låta det växa fram, tänkte vi, säger Madeleine Johansson.
Den första tiden bestod av att röja fram ett törnrosaslott så att man såg sjön och rusta alla byggnader.
Nu, tio år senare, har det vuxit fram en verksamhet som sträcker sig över hela året och innehåller flera ben att stå på. De enda dagar det är helt stängt är under jul och nyår.
- Men i år ska vi för första gången unna oss tre veckors semester i september.
Lägervår
Under våren har lägren avlöst varandra. Skolklasser kommer för två-tre dagar, andra organisationer och föreningar för en vecka.
- Vi tar bara emot en grupp åt gången, även om de bara är 22 och vi har 65 platser sommartid. Det är det kvalitetsmått vi vill sätta. De ska känna att det är dem det handlar om.
Under tre veckor i juli är det allmänheten och turisterna som är välkomna, antingen för en fika eller för att bo någon natt på vandrarhemmet.
- Många som kommer för en natt stannar ännu några nätter när de får se hur vacker och lugnt det är.
Väldigt många som kommer för första gången vill att Madeleine berättar om Sikargården. Kurs, läger och konferens står det i beskrivningen, men det ser inte ut som en kurs- eller konferensgård.
Hette Tomtebo
Då får Madeleine Johansson berätta hur gården 1865 avstyckades som Tomtebo från dåvarande värdshuset i Simonstorp vid kyrkan.
Under 20-talet år på 1800-talet ägdes fastigheten av borgmästaren i Norrköping, Engelbrekt Grenander. I grunden torde det ha funnits ett jordbruk för de finns beskrivet hur mycket korn och råg man skulle skänka till fattighuset.
I början av 1900-talet köptes gården av doktorinnan Elisabeth Selmer från Danmark och bytte namn till Sikargården.
1938 skänktes gården till Helgelseförbundet, men inte förrän på 1960-talet började de med en egen kyrklig verksamhet.
1967-1968 byggdes en sommarkyrka på området. Den finns kvar och fungerar under juli som en jättelikt loppis. Längst in i lokalen finns det stora fönstret med ett kors framför kvar.
Kurser och konferenser
När hösten och vintern kommer tar kurser och konferenser över. Privata tillställningar som födelsedagar, kusinträffar, bröllop med mera är det hela året.
För en konferens är det en helt annorlunda miljö mot den traditionella. Några plasmaskärmar i konferenslokalen kommer det aldrig att bli.
- Det våra gäster uppskattar är den familjära känslan av hemmiljö.
Sitter man i den stora mat- och samlingssalen i anslutning till köket för ett grupparbete på kvällen kan doften av bullbak kittla i näsan.
Nere i borgmästarvillan är det en mer ståndsmässig miljö med vackra möbelgrupper. Den ska rustas med bland annat nytt tegel på taket och nya fönster. Från foton ska den gamla borgmästarvillan återskapas.
Utsikten över Kyrkviken är magnifik och kommer att bli än bättre när den glasveranda som ska byggas blir klar.