Simonstorps förskola räknar med tillökning

Först försvann skolan. Sedan hotades förskolan av nedläggning. Men nu ökar antalet barn. Till våren är de 22 små personligheter.

En besvärlig passage med repet, men Hugo, Johannes och Klara klarar det.

En besvärlig passage med repet, men Hugo, Johannes och Klara klarar det.

Foto: Fredrik Jonson

Simonstorp2008-11-07 22:18
Vackrare kan knappast en förskola, eller en arbetsplats, ligga. Med sjön Bolen nedanför och storskogen på andra sidan vägen är det inte förvånande att naturen är en viktig del av pedagogiken vid förskolan Myrstacken, eller Simonstorps förskola, som är det officiella namnet. När NT anländer en regnig höstförmiddag sitter, eller springer ett 15-tal små barn omkring, utanför den rödmålade skolan. Det är dags för dagens första skogsutflykt. Medan de minsta väljer en kortare väg ner till badplatsen går de större upp till vägen. Med förskollärarna Victoria och Maria stannar de till vid vägen. De tittar åt vänster, de tittar åt höger. - Ingen bil, ingen farlig krokodil, och vips är de över. Naturpromenad varje dag
Varje förmiddag ger sig alla barnen ut i naturen eller på gården. Vädret kan inte stoppa dem, om det inte är FÖR kallt. Ofta blir det en tur även på eftermiddagen. Enligt skolans miljöplan är det viktigt att barnen får uppleva naturen, får inblick i kretsloppet och lär sig vara rädda om den. Det syns att vi går i hemmamark för de små. Många springer i förväg, kramar den stora tallen, hoppar upp på "motorcykeln", en förvriden stam, förmodligen en en. - Det är viktigt att barnen får rörelsefrihet och kan vara för sig själva. Även här ute i skogen kan de "låsa" om sig, säger Victoria Brinkeback. Brev från Kurre
Efter fruktpausen kommer Elias med ett brev, som satt på en trädstam. Det är veckobrevet från Kurre, en ekorre, som varje vecka ger barnen ett uppdrag. I dag har han spänt upp ett rep som ringlar fram bland träden. Med ett fast grepp om var sin ögla om repet ska barnen följa dess väg bland träden. För dem en rolig lek, men med en medveten pedagogik bakom. - Labyrinten lär dem samarbete, att ta instruktioner och utveckla motoriken, berättar Maria Vikmång, utomhuspedagog, som nu även lär upp den övriga personalen. - Vi lämnar inget åt slumpen. Vi är nyutbildad personal med ett modernt synsätt på verksamheten, säger Victoria Brinkeback, och visar den arbetsplan man gjort för Myrstacken. I text och bild dokumenterar de också vad som sker under dagarna. Det för att föräldrarna ska få insyn i verksamheten. Förskolan har ett nära samarbete med barnens föräldrar. - Kraven och engagemanget från dem har ökat på senare år, säger Tuula Saastamoinen, som arbetat längst vid förskolan och är den enda av de fyra i personalen som bor i Simonstorp. Hink som mattelektion
Nere vid sjön Bolens badplats hittar vi de minsta barnen. De har lekt i sanden med hink och spade och utan att ha en aning om de fått en sinnlig upplevelse i kontakt med sand och vatten och en mattelektion när de känt hinkarna bli tunga av sand. Men det börjar bli litet kallt om händerna och det är dags att gå hem. Lilla Nora hamnar på efterkälken. Det finns så många löv, kvistar och kottar att upptäcka. Men snart är både hon och de andra inne i värmen. De plockar själva i ordning sina kläder och rusar in i lekrummet. Om några timmar är det dags att ta på sig igen för en ny spännande upptäcktsfärd. Innan dess har alla hunnit äta och de minsta sova middag utomhus i ett antal barnvagnar. Det gör de året runt. Framtidstron vid Myrstackens förskola är stor. För ett och ett halvt år sedan var det bara nio barn och nedläggning hotade. Förskolan överlevde och efter nyår kommer det att vara 22 barn. Inte alltid på grund av nyinflyttning. I flera fall är det småsyskon som kommer. - Det har skett ett generationsskifte i Simonstorp, säger Tuula Saastamoinen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om