Tre ord. Ett motto. Är det någon enskild mening som Gunde Svan förknippas med mer än någon annat är det just den.
”Ingenting är omöjligt.”
Frågan i faktarutan intill får ett ganska givet svar.
– Jag kan ju inte säga något annat. Svårt att komma undan det..., säger skidlegendaren.
Det är så han lever. Det var det som drev hans karriär som är en av de mest framgångsrika inom svensk idrott – oavsett vilken sport vi snackar om.
Gunde Svan vann 55 procent av alla tävlingar han ställde upp i.
Han var på pallen i nästan 80 procent av dem.
Ett hisnande facit.
Uppväxten i Dalarna, som ensamt barn till lite äldre föräldrar, skapade en vinnare med en vilja av stål.
– Det går kanske inte att säga exakt hur viktig viljan var, men helt klart är att utan den hade jag inte kommit någonstans. Den har alltid funnits där och den finns nu också. Det är svårt att tvätta ränderna av zebran, säger Gunde och ler.
Vi träffas först under Norrköping International Horse Show där Gunde Svan är på plats för att spela in ett av totalt sex avsnitt i den programserie som ska sändas på TV4 i höst.
”I huvudet på Gunde Svan”.
Där tävlar han mot kända sportprofiler i deras egna grenar och den här soliga lördagen är det Malin Baryard-Johnsson som ska utmanas på banan i Åby. Gunde Svan har tränat sedan i januari.
– Jag har snart tappat räkningen på hur många gånger jag ramlat av, säger han med ett skratt.
– Nej, men jag tror att jag det är fyra gånger faktiskt. Så jag har 96 gånger kvar, säger de, innan jag är ryttare på riktigt.
Schemat är späckat och produktionsbolaget måste ha tid för inspelningen. Vi hinner inte så mycket snack där, men i en lucka slår sig i alla fall Gunde Svan ner i den klassiska sommarstolen vid ena kortsidan av banan. Han sitter och njuter en stund i solskenet. Sedan hörs vi av igen någon vecka senare för att komplettera intervjun via telefon.
– Nu har jag gjort alla utmaningar. Vad jag tänkte och tyckte kommer man få veta mer om i programmet. Det är därför det heter I huvudet på Gunde, berättar han från ett tåg på väg mot Stockholm.
Det blir ett samtal om den obevekliga viljan, tv-jobben, alla järn i elden och om att vara förälder till en elitsatsande dotter.
För var det något Gunde Svan förknippades med under sin karriär så var det just hans nogrannhet och hans järnvilja. Skidåkaren som vräkte i sig gröt, inte lämnade något åt slumpen och orkade hur mycket som helst. En urkraft som ägnade sig även åt de allra minsta detaljerna.
Det handlade om allt från att kapa tre gram i vikt på stavarna till att optimera tiden det tog att hälla i sig sportdryck i spåret.
Till och med hur snabbt det gick att torka sig med handduken efter en dusch blev en fråga att hitta det ultimata svaret på.
Men lever du likadant nu efter karriären – är det samma vilja och noggrannhet i allt?
– Det går fortfarande att mäta resultat och man hittar på andra projekt istället, som i arbetslivet. Det är samma sak, men jag har bytt ut utrustningen mot något annat. Sedan är jag väl aningen bättre på att koppla bort idag, men fortfarande kan jag ha lite svårt för det här med att ha en av- och på-knapp, svarar Gunde som vid sidan av tv-jobben också jobbar med individ- och ledarutveckling samt driver ett företagscentrum i Lokstallet i Vansbro.
En gammal nedgången och utdömd byggnad 1991, där ångloken stått, som Gunde köpte, rustade upp och som idag är Q-märkt.
Mot alla odds.
Den där viljan igen...
Gunde Svans storhetstid på 80-talet gav Sverige många framgångar i skidspåren. Det svenska laget med Svan, Thomas Wassberg, Torgny Mogren, Jan Ottosson med flera skapade en blågul uppställning som hade samma överlägsenhet som de norska laget ibland haft på senare år.
Vad är du själv mest stolt över från din karriär?
– Det är ändå svårt att komma förbi första OS-guldet. Det var något speciellt, det var då jag för första gången fick uppleva det där som varit en dröm tidigare, säger Gunde om guldet på 15 kilometer.
Hans första av totalt fyra OS-guld från Sarajevo 1984 och Calgary 1988.
1991 lade Gunde Svan av, med en meritlista längre än de flesta och med epitetet som den bäste skidåkaren som kanske någonsin funnits.
Sedan dess har han knappast varvat ner.
Gunde har skrivit böcker, kört rallycross, medverkat i många tv-program, en film, suttit med i det internationella skidförbundet och dessutom varit svensk förbundskapten för skidlandslaget ett kort perid fram till 2009.
För dagens generation är han förmodligen minst lika känd för sina tv-insatser, inte minst som programledare för Fångarna på fortet, som för sina insatser i skidspåren.
Har det varit ett medvetet val att stanna i offentligheten?
– Nja, det har nog bara blivit så egentligen. Första gången som det kom upp var med Fångarna på fortet och då var jag lite tveksam först. Men det kändes som en ny utmaning och jag ville inte tacka nej. Det har jag inte ångrat efter det. Visst finns det många gånger då man gärna varit mer anonym, men det är svårt att få både och. Myntet har två sidor.
Den närmaste kontakten med skidsporten idag får han genom sin egen familj.
Dottern Julia Svan, 20, spås en bra framtid och finns med i förbundets utvecklingslag.
Ser du mycket av dig själv i henne?
– Både och. Hon är definitivt mer utåtriktad och social än vad jag var i den åldern. Det märks också att hon har en egen vilja.
Är det svårt för dig att inte lägga lägga dig i för mycket och försöka påverka med dina erfarenheter?
– Visst är det det. Man vill ju inte att barnen ska göra samma misstag som man själv gjorde.
Något speciellt du tänker på då?
– Som att kanske våga vila och hålla igen lite när viljan är för stark. Ibland är vila den bästa träningen. Hur bra hon kan bli avgörs helt av om hon håller sig frisk. Än är hon inte uppe på den träningsnivå som krävs och vi vet inte hur hon pallar det än.
Skulle du själv kunna tänka dig att återvända som exempelvis förbundskapten, eller i någon annan roll, igen?
– Vi får se. Men just nu är det nog lite olämpligt med en dotter som är med i utvecklingslaget.
Gunde Svan har gått vidare mot nya utmaningar – men hans meriter och resultat under karriären är fortfarande svårslagna.