När Åza Tellström tänker tillbaka på de tre åren som heltidsstuderande är det med blandade känslor. Hon har hunnit jobba ett halvår som sjuksköterska men ska läsa ytterligare två terminer. Hon tvekar inte, trots att hon vet hur knapert det är.
- Jag är glad att mina barn äter pannkaka, säger hon med ett skratt.
Hon vet hur det är att i bland tvingas att skjuta på betalningen av vissa räkningar till månaden därpå. Färsk frukt och färska grönsaker existerar inte på matbordet och utan föräldrarnas hjälp går det inte att klara sig.
- Men innan jag började på sjuksköterskeutbildningen stod valet mellan att bli arbetslös eller att studera vidare. Jag hade bestämt mig för att läsa när jag fått mina barn så jag satte igång, säger hon och ställer fram en tillbringare med saft på köksbordet i det ljusa köket i lägenheten i Skogstorp utanför Eskilstuna.

<span class="mr">Kastade sig ut handlöst
</span>Hon gjorde ingen budget. I stället kastade hon sig in i studierna utan vare sig hängslen eller livrem. Någon sparad buffert hade hon inte.
Underhållet från barnens pappa och barnbidraget skulle täcka hyran till den lilla fyran på drygt 80 kvadrat. Resten skulle ordna sig, det var hon övertygad om.
- Men tre år är lång tid. Nu när jag har jobbat ett halvår är det en enorm skillnad trots att jag inte tjänar mer än 17 800 i månaden. Nu kan jag till och med köpa kläder till mig själv och gå ut och äta ibland.
Ändå är hon inte avskräckt av tiden som student. Hon ser framåt och vill skapa en bra framtid åt sig och barnen. Hon ska gå en fortsättningsutbildning för sjuksköterskor och hon ska pendla till skolan i Stockholm i två terminer.
Jobbet med för tidigt födda barn på Mälarsjukhuset släpper Åsa Tellström inte helt.
Halvtidsjobb är det som gäller under studietiden. Det innebär att hon får skjuta på att börja återbetalningen av det gamla studielånet ett år. Lånet är på knappt 150 000 kronor.

<span class="mr">Kan hålla i pengarna
</span>När hon läste i förra omgången lärde hon sig hushålla med pengarna och det har Åza Tellström nytta av nu när hon ska läsa igen.
- Jag storhandlar en gång i månaden på Willys eller Coop. Då köper jag basvaror och billiga kläder till barnen. Färsk frukt och färska grönsaker får vi avstå från när jag studerar.
Under vinterrean i januari köpte hon overaller och liknande till pojkarna i en storlek som passar till nästa vinter. Kläder till sig själv får hon ärva av mamma eller få "bidrag" av henne till att köpa.
Ibland handlar hon på postorder på kredit. Den typen av lån har mycket hög ränta men hon har inget val.
Vanliga banklån är omöjliga för en student att få.
Dessutom står föräldrarna för kostnaden för en liten bensinsnål bil, som är nödvändig om livet med studier och fyra små pojkar ska gå ihop, liksom en extra slant då och då till studielitteraturen.
- Ändå är det helt klart värt det. Vill man studera ska man inte ge upp den drömmen bara för att ekonomin blir knapp under några år, säger hon.

<a href=http://www.nt.se/output.asp?ArticleID=663956&CategoryID=345&ArticleOutputTemplateID=47&ArticleStateID=2>Läs även: Tuffare krav på ekonomiska rådgivare</a>