Nu när hösten kommit igång börjar man fråga sig hur vintern ska bli. Alla vill vi gärna veta. Hösten är ju liksom våren en övergångsperiod. Enligt den rika folktraditionen sades det att den luriga oktober bestämde hur vintervädret skulle bli. Det var vädergubbarnas och vädergummornas fasta övertygelse. För att få fram vintervädret gällde det alltså att tyda alla oktobertecknen. Många hade himlafenomenen som utgångspunkt. Vintergatan syns som allra bäst under oktoberkvällarna. Genom dess klarhet utläste man vinterns karaktär månad för månad. Vintergatan kallades därför ibland också för vädergatan. Befann man sig i norra Sverige tittade man gärna efter norrsken. Enligt väderspåmannen Skoltlappen Tukhala var norrskenen rentav de säkraste vintervarslen. Naturens företeelser hade förstås en given plats. Vid kusterna iakttogs vattenståndet, främst i början på oktober. Högt vattenstånd tydde på en ostadig vinter. Även vattennivåerna i sjöar och vattendrag sågs som säkra varsel. När det gällde djurlivet kunde man titta efter åkersork och mask. Enligt Enskedegubben blev det kallt och snöfattigt ända till jul om de grävde djupt. Vädergubben Finn-Risberg menade att "såväl markens djur som fågel och fisk har väderlekssinne efter det väder som komma skall, för det vet dom."