Av de åtta äggen som blev lämnade när mamman blev tagen av en rovfågel, var den en som klarade sig. Nu är Arthur familjens kelgris.
Det var Vanessa, snart 13 år, som hittade fågelboet vid en damm bakom huset för ungefär en månad sen.
– Jag såg en and som flög iväg och blev först jätterädd, säger hon när vi träffas i villan på landet utanför Söderköping.
– Dagen efter var andmamman borta. När barnen gått till skolan gick jag upp till dammen för att titta, och då såg jag en massa fjädrar och förstod att hon blivit tagen av en rovfågel. Kvar låg åtta ägg i boet, säger Caroline, mamma till fyra döttrar.
– Jag kunde inte bara låta dem ligga. Vi är världens djurvänner och tar hand om allt och alla, fortsätter hon.
Efter att försökt få råd av både veterinär och Vilthjälpen kring vad hon skulle göra, fick hon kontakt med en tjej på en gård i närheten. Hon hade en äggkläckningsmaskin igång och Caroline fick komma dit.
– Jag la äggen på en varm vetekudde och åkte dit så snabbt jag kunde. Om äggen är kalla för länge så dör de. Det var bara att hoppas på det bästa.
Efter det blev det en spänd väntan för familjen. Efter tre veckor kom ett sms; två av äggen hade kläckts!
– Vi blev jätteglada! säger Vanessa.
Tyvärr dog den andra ungen och inget av de andra äggen kläcktes.
– Vi hade ju hoppats på att någon mer skulle överleva, för Arthurs skull, men så blev det inte. Så vi hämtade hem honom, säger Caroline.
På natten sover Arthur i den här buren i Vanessas sovrum. En värmelampa ser till att han har det skönt.
Arthur, som sin första tid i livet bodde med vaktelkycklingar, var snabb med att finna sig tillrätta i villalivet. På natten sover han i en bur med värmelampa i Vanessas rum, men dagtid följer han familjen hack i häl. Hunden Miloz har blivit Arthurs bästa vän, men katterna får han inte träffa.
– Vi är lite rädda att de ska ta honom, säger Caroline.
– Helst vill han vara nära någon av oss hela tiden, säger Vendela, som har honom liggandes under hakan.
"Han vill vara nära hela tiden", säger Vendela.
Som den andunge Arthur är vill han förstås bada varje dag, han äter hönsmat och sjögräs "som luktar kloak", och han bajsar väldigt mycket, överallt.
– Det är mer jobb än med ett spädbarn, säger Caroline. Tvättmaskinen går varm kan jag säga!
Hur framtiden ser ut för Arthur är ovisst, men helt klart är att han växer fort.
– Vi håller på att bygga en stor bur åt honom. Han är ju ett vilt djur, men vi vet inte om han förstår hur han ska leva i det vilda. Det är hjärtskärande på det sättet.
– Han kommer väl flyga iväg en dag, men vi hoppas att han kommer tillbaka till oss, säger Caroline.