Mervat Al Zuobi och Gouzal Rostom, båda 37 år, är arbetslösa men skulle väldigt gärna hitta ett jobb. Varje vecka går de på jobbcafé hos ENRival i Söderköping för att bättra på sin svenska.
– Jag försöker träna svenska varje dag hemma. Jag brukar sitta och läsa med min äldsta son, jag lär mig av deras böcker. Det är bra och jag tycker om att träna språket, säger Mervat Al Zuobi.
Hon har bott i Sverige i fyra år. Tillsammans med sin man och sina fem barn flydde hon från Syrien. Barnen, den äldsta 18 år och den yngsta 9 år, går i skolan och har lärt sig bra svenska. Hennes man var lastbilschaufför i Syrien men har inte hittat jobb här.
– I Syrien har jag inte studerat eller jobbat. Jag tycker det är roligt att studera men det har varit svårt att lära sig svenska, tycker hon.
På grund av pandemin har hennes sfi- studier, svenska för invandrare, varit på distans. Oftast får eleverna inte fortsätta direkt med studierna om man inte ser några framsteg, men det är upp till varje kommun att bestämma.
– Det är mycket svårare att läsa på datorn. Svårt att visa vad man lärt sig. Jag tycker det är lättare att lära mig när jag träffar andra människor. Jag skulle gärna vilja lära mig mer svenska.
De båda kvinnorna säger att språket är nyckeln till ett jobb. Det gör att arbetsmarknaden känns långt borta. Det är tufft att bli utvald och kallad till en anställningsintervju.
Gouzal Rostom var bara 17 år då hon kom hit från Armenien med sin man. Nu har de bott 18 år i Sverige. Hon har jobbat i tre år med flyttstädning och skulle gärna fortsätta med det. Nu är hon arbetslös men hennes sambo har jobb.
– I Armenien slutade jag skolan direkt och började städa hemma hos människor. Mitt drömjobb här är ett städjobb eller ett jobb i kök. Jag skulle gärna jobba på ålderdomshem eller annat också. Men städa är bra, det är ett bra jobb, säger Gouzal Rostom.
– Det spelar ingen roll vilket jobb jag gör, kök, sjukhus, hemtjänst, allt är bra. Jag är duktig och kan göra vad som helst. Det viktiga är att få ett jobb.
Kvinnorna är överens om att de inte vill vara hemma.
– Det är inte bra. Man blir stressad och börjar tänka på en massa saker, om man håller på med det så blir man till slut sjuk, säger Gouzal Rostom.
Mervat Al Zuobi håller med.
– Speciellt nu, allt blir dyrare och dyrare. Livet är hårt och alla är oroliga. Då vill jag också jobba och hjälpa till.