- Det pratas om helhetssyn men det är rent ut sagt bullshit! Det är ingen i det här samhällssystemet som har det. Den enskilde får själv ta sig mellan systemen. Vi brukar tala om det sociala gatloppet.Det är inte ovanligt att unga människor med olika problem ingår i projekt där de träffar 20, 30, 40 personer från olika professioner.- Vad gör det med sårbara människor som hela tiden tvingas lämna ut sig själva till olika personer? Systemen objektifierar människor, det skapas ett vi och de. - Vet ni hur man blir hälsad på hos försäkringskassan?Frågan svävar i Nyströmska skolans aula där Ingvar Nilsson föreläser för politiker och tjänstemän.Människor marginaliseras
- I stället för ett hej får man frågan om vad man har för personnummer, fortsätter han. Systemen gör människor maktlösa och marginaliserade och skapar distans, rädsla, skam och skuld hos individen. Ingvar Nilsson talar om hjälplöshetens onda cirkel som både den hjälpsökande och hjälpande "tjänar" på. - När man flyttar över ansvaret på den hjälpsökande gör båda motstånd. Det finns mängder av sådana här inbyggda mekanismer.Ingvar Nilsson menar att samhället måste börja tänka om i sitt arbete med människor som far illa. - Lika väl som en kommun investerar i fastigheter och har en avskrivningsplan på 30 år skulle man kunna börja investera i människor. Vi måste börja diskutera långsiktighet. Svårigheten är att man inte riktigt vet vilka ungdomar som inte klarar sig utan insatser.Utanförskap
Att investera i ett barn som har problem i unga år leder förhoppningsvis
till att barnet som vuxen kan fungera, arbeta och tjäna pengar som dels gör att han eller hon inte belastar samhället, dels att han eller hon genererar pengar till samhället. Utan insats är risken stor att barnet så småningom hamnar i ett utanförskap av något slag som i sin tur kan leda till arbetslöshet, kriminalitet, psykisk sjukdom och/eller missbruk. Och kosta en fruktansvärd massa pengar.