Tre månader gamla Eira somnar när mamma Erika och pappa Conor visar runt på gården.
På 15 år åt Erika inget kött. Det var ett principiellt ställningstagande för klimat och djurhållning som hon håller fast vid.
– Jag har varit vegetarian i största delen av mitt liv. Jag har valt bort kött eftersom jag inte har hittat nåt som vibar med mina tankar, säger Erika Handy.
Erika som är uppväxt i Linghem träffade sin nuvarande man, Conor, i Stockholm. Där började drömmen spira om att driva eget lantbruk. Conor, som är uppväxt på landsbygden i Wales, övertalade Erika att flytta dit med honom och när det var dags att bilda familj lockade den svenska landsbygden.
– Det här är ju som att komma hem för mig, säger Erika.
Conor har växt upp på landsbygden i Wales och har därifrån en del erfarenheter som han plockar med sig när de nu startat upp ett eget småbruk.
Gården som de flyttade in på ligger sydöst om Västra Husby. När de flyttade in i december förra året var Erika gravid med makarnas nu tre månader gamla dotter, Eira. Gården, på fem hektar, gav dem lite mark, men inte så mycket andra tillgångar. Och besparingarna var i och med köpet slut.
– Vi visste att vi ville starta upp någon verksamhet här. Vissa verksamheter passar bättre för uppstartssmåbruk. Kycklingar är till exempel en bra grej att börja med. Förutom när det kommer till det här med slakteri, säger Conor Handy.
Conor berättar att den småskalig produktionen de ville satsa på inte tas emot av slakterier. Deras planer på några hundra kycklingar står i stor kontrast till den stora kycklingindustrin.
– Men det finns en lucka i EU-lagstiftningen för småskaliga producenter, som heter nollskaligt slakteri. Det har varit lite att sätta sig in i, men mycket av reglerna är självklara, säger han.
Här i en byggbod har det lilla slakteriet byggts upp.
Erika saknade helt erfarenhet av slakt, men har lärt sig allt hon behöver kunna.
De tog helt enkelt saken i egna händer och byggde ett eget slakteri, i en byggbod på tomten.
– Det är lite lustigt kanske, att en vegetarian startar ett slakteri, säger Erika och skrattar.
När kycklingarna kommer hit till gården är de nykläckta, sedan hålls de utomhus i burar som flyttas runt för att de alltid ska ha tillgång till friskt gräs. Principen bottnar i en så kallad holistisk betesplan, en betesmetod som går ut på att ha en större mängd djur som flyttas ofta och därmed främjar betesväxternas tillväxt. Det här året kommer 360 kycklingar ha växt upp och slaktas här vid tolv veckor ålder.
– Det är stor skillnad mot den allra vanligaste industrikycklingen som slaktas efter 34 dagar. De här får växa upp mycket långsammare, säger Erika.
Den lokala grönbeteskycklingen kan tillsammans med fler lokala produkter från lantbrukare i närområdet hittas på Norrköpings och Söderköpings REKO-ringar. Såhär års, i skördetider, finns det ett så stort utbud av olika producenter på dessa två REKO-ringar att man har chans att hitta större delen av sin veckohandling där.
I dessa burar hålls kycklingarna. De flyttas runt på gräset med hjälp av en pirra och är ett återbruk från en förfallen byggnad som fanns på tomten vid inflytt.
Kycklingarna är den första biten i ett större pussel som makarna vill lägga här på gården.
– Ambitionen är att vi ska ha några större djur. Kanske några kor, några får. Kycklingarna blir en del av en större livscykel på gården där vi vill skapa en holistisk betesplan och på sikta addera större djur. Men vi tar en sak i taget, säger Conor.
– Med en holistisk betesplan blir egentligen köttet en restprodukt av att ta hand om och bruka sin jord. Man härmar naturen och ger marken vila och återhämtning. Det är en långsam och tidskrävande process.
För tre veckor sedan gick de första 120 kycklingarna till slakt. Och de har nästa sålt helt slut.
– Jag trodde att det skulle ta flera månader men intresset har varit över förväntan, säger Erika.
Erika Handy hade inte ätit kött på 15 år, nu har hon ett eget slakteri hemma.
Grönbeteskycklingen slaktas vid 12 veckors ålder.
Äter ni bara kyckling här hemma nu?
– Typ bara! Jag äter kött nu, när jag vet hur de har det. Det skulle inte vara försvarbart att äta vegetarisk soja samtidigt som jag har kött på min gård, det här är det miljövänligaste alternativet för mig, säger Erika.