En enkel bondgrabb från Västergötland som lyckades bygga upp ett klädmärke som fick Hollywoodstjärnor att handla kläder från Söderköping. Så kan man kortfattat beskriva Liss Surtevalls livsgärning. Han började läsa på textilinstitutet i Borås och kom sen att vidareutbilda sig på Lennings i Norrköping. 1951 började han som trikåfacklärare där och fick också överta två stickmaskiner för strumpor som fanns i institutets källare.
– De kostade 6 000 kronor, förskräckligt mycket pengar på den tiden, men så startade det, säger hans fru Kerstin.
Jag får berättat för mig om Liss av Kerstin, som varit tillsammans med honom i nära 70 år, och sonen Gunnar, som var marknadschef på Fix på 80-talet. Kaffet är uppdukat och blommor och kondoleansbrev fyller en del av bordet. Som ägare till stadens största arbetsgivare i nära tre decennier är det många som berörs av Liss bortgång. Som mest hade företaget 950 anställda varav nära 400 i Söderköping.
Hur var han som företagsledare?– Han var praktiskt orienterad och tekniskt väldigt kunnig. Han var också medmänsklig och omtyckt av personalen. Han var inte den som hade högst lön på Fix, säger Kerstin.
– Jag minns när jag skulle fylla 15 år och min högsta dröm var att få en packmoppe som fanns på fabriken. Men den gav pappa till en anställd för han tyckte att han behövde den bättre, säger Gunnar och ler åt minnet.
På fabriken, som byggdes i det som tidigare var ett mejeri i Söderköping, fanns hela tillverkningskedjan från garn till färdigt plagg. Liss brann för kvalitet och det var också det som blev företagets signum. Fixkvalitet blev ett begrepp som spreds i hela Europa. På 70-talet utökades företaget med fabriker i Wales, Portugal och Finland och på 80-talet var varumärket Fix lika starkt som Volvo. Företaget blev Kunglig Hovleverantör och sålde kläder till kändisar som Jane Fonda och Liza Minnelli i Los Angeles.
– Pappa brann för att bygga upp något och göra det bästa. Han tummade aldrig på kvaliteten, och det var väl det som blev Fix fall på sikt. Men han drömde om att skapa något och Fix blev hans livsverk, säger Gunnar.
Det var två saker som var orsaken till att marknaden började svika mot slutet av 80-talet. Dels blev det svårare att producera i ett högkostnadsland, dels var det stora butikskedjor som tog mer av kunderna medan den privata fackhandeln där Fix-kläder såldes, krympte. Det var en jobbig tid för Liss.
– Han insåg att det skulle krävas något drastiskt för att gå vidare. Det skulle krävas en nedläggning och att säga upp anställda, och det ville han inte, säger Gunnar.
Företaget såldes till ett investmentbolag 1989 och 1991 stängdes fabriken i Söderköping för gott.
För Liss kom det dock nya uppdrag som han engagerade sig i. Genom att han var aktiv i politiken kom han möta borgmästaren i lettiska Talsi, och orten blev sedemera vänort med Söderköping. Behovet av bland annat sjukhusutrustning och skolutrustning var stort och Liss blev drivande i hjälparbetet.
– Det blev nästan ett heltidsjobb för honom och det var viktigt för annars hade det blivit tomt sen han lämnade Fix. Nu gick han in i det här med liv och lust, säger Kerstin.
Så småningom fick Liss motta en medalj av Lettlands president för sin insats.
För nio år sen fick Liss en stroke men kom tillbaka ganska bra efter det. Efter ett fall i mars förra året blev han dock sämre och sämre och den 21 juli avled han. Liss Surtevall blev 92 år.