Vid 06-tiden på söndagsmorgonen den 3 september larmades Mattias Wållberg och de andra brandmännen på deltidsstationen i Söderköping.
– Vi fick höra att det brann kraftigt och att vi skulle gå in och förstärka.
– Jag hade ett snabbt snack med killarna samtidigt som vi hoppade in i bilen. Sedan körde vi.
En omfattande insats var redan inledd när de kom fram.
Detonationen, som skulle visa sig ha orsakats av flaskor med gas som antänts av ett batteri till en sparkcykel, hade orsakat en snabb brandutveckling. Elden hade gått upp till vinden – och genom en av brandväggarna.
Söderköpingsstationens uppgift blev att hjälpa till och bidra till med att förhindra att den spred sig åt andra hållet.
– Våra rökdykare satt på vinden och motade branden med vatten, säger Mattias Wållberg, som i sin roll som styrkeledare ledde arbetet via radio från marken.
Samtidigt bekämpades utifrån med höjdfordon. Även så kallade "dimspikar" användes, ett redskap bestående av ett strålrör som förs in genom väggar eller ett tak och sprider en "dimma" av små vattendroppar.
– Det är väldigt effektivt. Om du slår upp ett hål tillsätter du syre till elden, men det slipper man här.
Arbetet var framgångsrikt och branden kunde begränsas, även om de materiella skadorna blev omfattande.
Insatsen var den största som Mattias Wållberg hittills har deltagit i. Sammanlagt deltog ett 40-tal brandmän från olika delar av länet.
– Jag har varit brandman i 25 år och aldrig varit med om något liknande.
Stationen i Söderköping är del av förbundet RTÖG – Räddningstjänsten Östra Götaland – som bildades 2010. Numera omfattar det fem kommuner (Norrköping, Linköping, Söderköping, Valdemarsvik och Åtvidaberg).
Stationer från tre av de kommunerna deltog. Mattias Wållberg ser den som ett bevis för vilken kraften RTÖG har när stor insats snabbt behöver samordnas. Och hur viktiga deltidsbrandstationerna är när extra personal behöver tas in över kommungränserna.
– Det är helt fantastiskt. Det är den stora fördelen med de här stora förbunden. Tänk vilka resurser som kan sättas in om vi skulle få en storbrand i Söderköping, till exempel.
Omkring 150 personer fick evakueras från sina lägenheter på grund av branden, men ingen skadades allvarligt.
– Det är helt otroligt, med tanke på den här smällen och branden.
– Att ingen blev allvarligt skadad är ett under. Det är det viktiga. Sedan är det sjukt sorgligt att så många fått lämna sina lägenheter.
Efter lunch kunde han och de andra på Söderköpingsstationen lämna platsen.
Hur har ni pratat om den här händelsen efteråt?
– Det är nog ingen av oss som har varit på en insats där så många brandmän har ingått. Det klart att det är lite spännande. Men vi är en tajt grupp. När vi får vår arbetsuppgift går vi in och arbetar med den med fullt fokus. Det är egentligen ingen skillnad från när vi jobbar hemma i Söderköping.
– Att det brinner så att det dånar där borta, det är en annan sak. Vi har vårt område, vår sektor, och då jobbar vi med det.
Under arbetet innanför avspärrningarna kom de inte i kontakt med så många av de boende som fått lämna sina hem, de flesta hade redan evakuerats.
Men när de skulle packa ihop och återvända till Söderköping hörde han något som dröjt sig kvar.
– Det var en liten flicka som sa: "Mamma, jag vill inte bo här längre". Det kändes i hjärtat.