Från olympen till Visingsö
Att vara vackrasti världen är inte det enklaste. Det visar sig snart i operetten Sköna Helena, som i går framfördes i Söderköping. Gudarnas intriger leder till konflikter bland de dödliga.
Menelaus (Linus Flogell), har precis avslöjat sin fru Helena (Helena Eriksson) i säng med prins Paris (Iwar Bergkwist). Allt övervakas av gudarnas konung Zeus (Björn Eriksson).
Foto: Fotograf saknas!
i spetsen har nu spelat ihop
i fyra år. Det märks då de känns samspelta. Årets uppsättning, Offenbachs Sköna Helena, är en rörig historia som utspelar sig i antikens Grekland. En skönhetstävling i Olympen, utlyst av Zeus hustru leder inte till önskat resultat. Den fåraherde som av Zeus utlysts till domare väljer gudinnan Venus.
- Om det inte vore för min fru kunde jag haft det lika lugnt och bra som en landshövding, klagar Zeus, som spelas av Björn Eriksson.
Världens vackraste
Venus (Eva Magnusson), låter som tack till fåraherden, som visar sig vara prins Paris (Iwar Bergkwist) önska sig vad han vill, och hoppas naturligtvis på att han ska välja henne. Det gör han inte. I stället ber han om att få världens vackraste kvinna, Helena. Det finns bara ett problem, hon är redan gift med kungen av Sparta, Menelaus (Linus Flogell). Så är intrigen igång.
Ensemblen har satt östgötaprägel på historien. Bland annat så påstår sig Sunev, en förklädd Venus, vara utbildad till kyskhetspräst, vid Campus Norrköping.
Zeus som inte känner igen henne tycker att hon ser ut som Barbro Tjärnström på väg till ett politiskt möte.
I Venus försök att infria sitt löfte till prins Paris luras Helenas make iväg till Kreta. Det bereder vägen för prins Paris som förför Helena. Zeus lägger sig dock i leken och vänder Menelaus skepp så att han kommer hem igen.
- Jag satte honom på en kanalbåt på Göta Kanal, myser Zeus.
Otroheten avslöjas och skandalen är ett faktum. Menelaus och de övriga av Greklands kungar tvingar prins Paris att ge sig. Han svär på att komma tillbaka.
Till Visingsö
Utan att påstå mig ha några djupare kunskaper vad gäller operett så tycker jag att ensamblen gör ett mycket bra jobb, och av döma av publikens reaktioner så håller de flesta av de runt 120 åskådarna med mig. Iwar Bergkvist som har stått för översättning, bearbetning och regi har gjort ett bra jobb. Ibland tenderar sångnumren att bli lite för långa, men det är inget som drar ner helhetsintrycket.
Så jobbar vi med nyheter