Friederike forskar om barnhemsbarn
Begreppet kärnfamilj känns i dag urvattnat, men för inte så länge sedan var det normen. Barnen sågs mest som bihang till föräldrarna. Ensamstående föräldrar eller föräldrar som bröt normen ifrågasattes. Konsekvensen blev inte sällan placeringar på barnhem, visar doktoranden Friederike Gerlach forskning.
Foto: Fotograf saknas!
Hon säger:
- Barn har en egen historia, egna berättelser. De speglar samhället och dess ekonomi. Ett stort intresse finns för barns villkor och historik. Kanske fascination över dem som brutit normen? Över dem som inte vuxit upp i en idyllisk storfamilj på landet.
Paralleller till Pippi
Gerlach drar paralleller till barnlitteraturen, såsom Pippi Långstrump, Rasmus på luffen och Mio min Mio.
Fokus i hennes forskning ligger på åren 1930-1970, en mycket händelserik tid. I 30-talets fattigdom omhändertogs ofta barn då någon av föräldrarna avlidit, i till exempel tuberkulos som var utbrett.
Skillnad på barn och barn
- Man gjorde skillnad på barn och barn. Barn utan kärnfamilj ansågs inte ha något att förlora på en separation från hemmet, säger Gerlach. Under 1950- och 60-talen skedde stora förändringar. Trångboddheten försvann och standarden förbättrades.
Friederike Gerlach bor utanför Söderköping och är engagerad som politiker i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Hon började sin forskning 2003 efter avslutad examen i ekonomisk historia och demografi. Engagerade lärare ledde in henne på forskningsbanan, mot barnseparationer, barn som skilts ifrån sitt föräldrahem.
I huvudsak har Gerlach koncentrerat sig på Hagebyhemmet, före detta Gustavsbergs barnhem, i Norrköping. Där finns ett stort privat arkiv, som hon talar särskilt varmt om. Där ges en annan bild av barnhemstillvaron. Mängder av fotografier och ett hundratal brev finns dokumenterade, om saknaden efter barnhemmet och personalen. Det påvisar ett fint engagemang. Gerlach ger röst åt barnen och läser upp ett par brev. Även urklipp från vuxen ålder, många hämtade från NT, är bevarade.
- Det är viktigt att komma ihåg att inte alla barn som vistades på barn- hemmet fick en röst. Det finns inga brev av barn som inte trivdes på barnhemmet. Men personalens stora omsorg om barnen, även när de lämnade hemmet, nyanserar på något sätt bilden av barnhemmen, säger hon.
Glömd historia
Friederike Gerlach avslutade föreläsningen med lite lokalhistoria kring Storängens Sinnesslöanstalt, som kollegan och biträdande handledaren Judith Lind forskat kring. På området ligger i dag Kommunhuset. Där tvångsplacerades barnen, från skolåldern upp till ibland 21 års ålder. Gerlach menar att det är en lite bortglömd och undanskuffad del av Söderköpings historia, och som kanske skulle kunna synliggöras genom en utställning, där man tillvaratar minnen av patienter, anhöriga och personal.
Föreläsningen, som hölls i Gamla Gymnastiken, väckte många minnen, tankar och funderingar hos de 20-talet åhörare som kommit för att lyssna.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!