"När jag svängde runt kröken såg jag att det var vår gård som brann". Det berättar John Pettersson som efter midnatt upptäckte branden på föräldragården Dals gård.
– Jag tänkte "det är väl ingen som eldar nu, det är ju över midnatt." Jag gick upp och tittade ut. Då såg jag ett brandgult sken, säger han.
I stället för att lägga sig igen tog John Pettersson bilen och började köra mot föräldragården, som han bor cirka 800 meter ifrån.
– När jag svängde runt kröken såg jag att det var vår gård som brann. Först ringde jag och väckte mina föräldrar och sedan ringde jag brandkåren, berättar han.
Det var ladugården som brann. Under natten mot tisdagen blåste det en del och gnistorna for mot en annan byggnad. John och hans pappa Thomas Pettersson, som driver gården, skyndade sig att ta ut maskinerna från den byggnad som stod nära branden.
– När jag kört ut den sista maskinen såg jag att det kom rök från väggen, så pappa och jag tog vattenslangar och sprutade mot den. Jag drog en brandfilt om mig och stod med vattenslangen tills brandkåren kom. Då öste de på mer, berättar John.
I augusti är det återigen dags för skörd på Dals gård, som ligger på väg mot Södra Finnö. Under natten brann ladugården ner. "Det får bli någon annan lösning i år då vi skördat", säger sonen John Pettersson och Thomas Pettersson, som driver gården.
Det var vid 00.30 under natten mot tisdagen som larmet om branden kom till räddningstjänsten. De skickade flera fordon och var kvar på plats långt in på tisdagsmorgonen. Byggnaden som innehöll maskiner stod cirka 30 meter från ladugården som brann och ett boningshus står cirka 100 meter från platsen.
Ladugården var helt övertänd och gick inte att rädda. Som tur var har de inga djur där utan endast spannmål och maskiner.
– Förra veckan var de här och hämtade spannmål. Det gjorde att lagret blev tömt. Dessutom hade vi flyttat en del maskiner för att lastbilen skulle komma in. Men ändå fanns där en traktor, vagn, båtar, redskap och mer saker.
"Allt skedde så snabbt. Vi försökte rädda det vi kunde", säger John Pettersson.
– Ingen människa eller djur skadades, så under omständigheterna var det bara materiella saker och byggnader. Det kunde ha strukit med fler byggnader, så vi hade tur att brandkåren kom och kunde förhindra en spridning. Allt skedde så snabbt. Vi försökte rädda det vi kunde, men det är klart att det är både affektionsvärde och en stor ekonomisk förlust.
På gården odlar Thomas Pettersson spannmål – det vill säga vete, korn och havre – och sonen John hjälper till. I augusti är det dags för skörd.
– Vi brukar lagra spannmålet en tid innan vi skickar det, men det blir tight att lyckas ordna någon förvaring så snabbt. Så det får bli någon annan lösning i år, säger sonen John.