Här ska alla sinnen stimuleras

I ett vanligt hyreshus i Husbyområdet inryms Aktivitetshuset, en daglig verksamhet för utvecklingsstörda vuxna. Innanför väggarna finns en hel värld uppbyggd för att stimulera våra sinnen, hörsel, syn, lukt, smak och känsel. Rummen är inredda utifrån den så kallade Snoezelen-metoden, som bygger på idén om sinnestimulerande aktivering för gravt utvecklingsstörda.
- De här personerna står så lågt begåvningsmässigt att de har svårt att sortera ut all information och stimulans vi får i vardagen. Därför försöker vi hitta andra sätt att stimulera deras sinnen på, säger arbetsterapeuten Britta Bergström.
Metoden kom till i Holland under slutet av 1970-talet och har därifrån spridit sig vidare till bland annat Sverige. När Aktivitetshuset i Söderköping började med upplevelserum och sinnesstimulering 1993 var de inte långt efter de första i landet att använda metoden.

Beröring stärker jaget
I "vita rummet" ljuder lugn musik och belysningen från ljusslingorna är dämpad. Rummet är klätt i vit tyll och golvet är fyllt av mjuka kuddar och täcken.
I hörnet bredvid ett bubblande glasrör ligger Magnus Hallberg och sover djupt.
- Han bryr sig mest om bubbelröret när han är här inne. Han tycker om att krypa intill det och ligga och titta på bubblorna, säger Britta.
Syftet med rummet är avslappning och stimulering av hörsel och syn. Det ger också en balansövning genom att de mjuka dynor som täcker golvet kan vara svåra för de handikappade att gå på.
I rummet bredvid ligger Bengt-Göran Fredriksson och ska just få taktil massage av Karin Almberg, arbetsterapeut och beröringspedagog.
- Känseln är vårt första och största sinne, säger hon. Upp till tolvårsåldern tar vi in mest intryck genom huden.
För handikappade har beröringen stor betydelse för att stärka kroppsuppfattningen och därmed uppfattningen om sig själv som person, berättar hon. Massagen är smärtlindrande och gör att kroppen utsöndrar "lugn och ro-hormonet".
- Det är många som skulle behöva det i stället för lugnande medicin.
Bengt-Göran är så otålig att få massage att han själv tar flaskan med massageolja och ska precis börja hälla innan Karin stoppar honom.

Glädje över framsteg
Totalt är det tio personer mellan 26 och 64 år som kommer till Aktivitetshuset i stort sett varje dag. Begåvningsmässigt ligger de på ett barns nivå, mellan noll och fyra år. De flesta har ingen talförmåga, bara en av dem kan uttrycka sig med ord. Därför blir annan form av kommunikation, som tecken och bilder väldigt viktig. Och varje nytt ord som förstås i det förenklade teckenspråket är en stor framgång.
- Bengt-Göran till exempel lär sig nya tecken fast han är så gammal. (50 år.) Det är en aha-upplevelse. Man blir verkligen jättelycklig när någon förstår ett nytt tecken! säger Britta.
De fem personerna i personalen, två arbetsterapeuter och tre vårdare, har jobbat länge med samma handikappade. Något Britta ser både som en fördel och nackdel.
- Man blir lätt hemmablind och bildar sig en uppfattning om hur alla är. En annan person kanske ser andra möjligheter hos dem. Det kan också vara lätt att köra fast och inte hitta nya aktiviteter.
Men ni kan också följa deras utveckling?
- Till en viss gräns kan vi det. Man får titta på små, små saker. Som när någon lyckas flytta en bit i pusslet på datorn.

Datorn kräver tålamod
Just datorn är det redskap där man tydligast ser resultat och framsteg. Där får de handikappade öva orsak och verkan. Alltså vad som händer om man gör på ett visst sätt. Bengt-Göran och Karin har förflyttat sig till datorn där han lägger pussel med motiv på Rödluvan och vargen. Datorn har pekskärm, vilket gör att han slipper att använda musen. Han flyttar bit för bit, men tvingas ibland be Karin om hjälp.
- I det här fallet har datorn varit till stor hjälp för att öva tålamodet. I början var Bengt-Göran otålig och slog hårt på datorn, säger Karin.
Nu för han lugnt pennan över skärmen. När sista biten är på plats skäller Rödluvan på vargen och Bengt-Göran jublar varje gång det händer.

Här ska alla sinnen stimuleras

Magnus Hallberg sover djupt i "vita rummet", Lilian Pettersson vilar sig i bollhavet och Bengt-Göran Fredriksson får taktil massage. Det är en helt vanlig dag på Aktivitetshuset i Söderköping.