Harald von Koch siktar mot OS i Aten
Första intrycket av honom är en kille som har lätt till skratt och med glimten i ögat.Harald von Koch är Söderköpings hopp i OS 2004. En 34-åring med flera idrottsframgångar bakom sig. Och framför sig, kan man nog förutspå.Går, springer, hoppar, cyklar. Med en benprotes.
Vinna javisst, men inte till vilket pris som helst.
Så långt går han inte att han laddar med någon specialkost inför hårda tävlingar, som en del idrottsmän brukar göra.
Nej, det kan bli hamburgare och pomme.
Som den idrottsman han är ? om dock inte till professionen - har han i alla fall ett skåp därhemma välfyllt med medaljer, plaketter och pokaler. Bevis på en rad framgångar inom idrotten, däribland några som också representerar nysatta svenska rekord inom handikappidrottens friidrott.
De kan ju samtidigt ses som ett slags egna personbästa i segern över ett handikapp, om man vill vara mer djuplodande.
Men för Harald von Koch handlar det nog snarare om att han växte upp med ett starkt idrottsintresse och inte lät förlusten av ett halvt ben utgöra något hinder.
Efter ett medfött fel i ena benet fick han benprotes från knäet när han började kunna gå. Så han säger själv att han är van. Har aldrig vetat om något annat.
Under uppväxttiden fick han byta benprotes varje år.
<b>Studerat i Schweiz</b>
Idrottsintresse i all ära, men engagemanget i skolidrotten tycks ha varit lite si och så. Den ville han slippa ifrån ibland och han hade ju ett skäl som knappast någon gympalärare i världen skulle våga sticka upp emot, kan man tänka.
? Nej, då var det bra att ha benet som svepskäl för att slippa, säger han och skrattar.
Tennis var det som gällde och fortfarande är ett stort intresse.
? Det var mera av en slump att jag började, men det var kul så jag fortsatte. En kompis spelade tennis, säger han.
Förebilder under många år var främst John Mac Enroe och Mats Wilander.
Genom Söderköpings Tennisklubb i östgötaserien har han kammat hem många segrar. Men också internationellt. Schweiziskt mästerskap i handikapptennis hör till de främsta tennismeriterna.
Harald är genuin Söderköpingsbo av födsel och ohejdad vana. Några år har han varit bosatt på andra ställen. Under åren 1987?89 studerade han inom hotellbranschen i Schweiz. Sedan blev det praktik på Cypern ett år, och så Schweiz igen mellan 1990-98 för att fullfölja utbildningen. Från 1999 är han ekonomiansvarig på Söderköpings Brunn.
Till Söderköping har han alltså återvänt och bor här med sambo och barn.
<b>Började med friidrotten i år</b>
Harald von Koch cyklade mycket mountainbike i de schweiziska bergen under åren han var bosatt där. Cykla är mjukare för benen än att springa.
Ändå är det en hel del spring inom friidrotten. Det går bra men inte längre sträckor.
? Då får jag ont.
Kan inte benprotesen ramla av i fart och fläng för en som idrottar, det är en fråga jag har i huvudet under intervjun, men tvekar länge innan jag vågar ställa den. Det kanske är det mest korkade han har hört.
Men Harald von Koch ler och säger att frågan inte alls är dum, för visst kan det finnas risk för att proteser lossnar. Men själv är han ganska garderad att det inte ska hända, den ska hålla sig på plats. Han har numera en ny och specialkonstruerad protes för idrottare, en flexfoot med extra fjädringar och finesser.
Friidrott och femkamp är något han började intressera sig för så sent som i januari i år. Harald blev inspirerad av uppgifter han hittade på Internet om handikappidrotten och kunde konstatera att han håller bra klass i flera av idrottsgrenarna. Hade provat på det tidigare men inte i tävlingssammanhang.
<b>Guld på Stockholm Stadion</b>
Så tog han kontakt med Tiwas för att få licens att tävla i SM i Bollnäs i februari i år. Där tog han hem tre guld och ett silver och klämde till med tre svenska rekord i grenarna höjd, 1.50, längd 4.12 och kula 11.31 i sin klass. En debut som gav mersmak.
I SM i augusti på Stockholm Stadion blev det guld igen och nytt svenskt rekord i spjut, 43,1 meter.
Och det är friidrotten han hoppas ska ge honom biljetten först till VM nästa år och sedan OS i Aten om tre år.
Handikappidrotten idag börjar få högre status, den har ansetts lite undanskymd i referaten jämfört med konventionell idrott.
Men Harald tycker att den får erforderlig uppmärksamhet numera.
I USA är handikappidrotten stor, men nationellt är konkurrensen ganska liten än så länge. och det är inte så många tävlingstillfällen.
<b>Siktar på OS i Aten</b>
Det finns olika klasser inom handikappidrotten för att man ska kunnat tävla efter sina egna förutsättningar. Fler indelningar ju längre upp man kommer i den idrottsliga hierarkin. Det vill säga VM och OS.
Dit han ger sig sjutton på att komma.
Viktigt att vinna?
? Ja, klart man vill vinna. Och har man inte den inställningen är det ingen mening att vara med och tävla, säger han.
Men visst kan han bli besviken. Det erkänner han utan omsvep.
? Om motståndet är bättre så får man finna sig i det. Men om jag känner att jag skulle haft en chans men inte har gjort mitt bästa då blir jag besviken. Men det går över ganska snabbt.
Fullt så högt som att få guld i OS siktar han inte. Men i alla fall att komma bland de 20 bästa. Ambitioner måste förenas med realism.
Och idrott måste förenas med glädje.
Protesidrottarna har en egen hemsida:<a class=nyhetshover href=http://www.protesidrottarna.com>www.protesidrottarna.com</a>.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!