Hemma efter 80 mil i kajak
? Först tyckte jag att det lät jättekul när Ulrik berättade om äventyret. Sen började jag tänka. Herregud, Höga Kusten! Det är knappt nån skärgård alls, det är öppet hav!
Paddlingen påbörjades 7 juni i höjd med Höga Kusten-bron ovanför Sundsvall och avslutades på torsdagskvällen när killarna paddlade in till bryggan vid Pålsundet i Degerhov.
En intressant detalj i långfärdspaddlingen är att killarna själva byggt sina kajaker, till viss del som ett led i undervisningen till civilingenjörer i teknisk fysik vid Uppsala Universitet.
? Våra kajaker sticker ut lite från de vanliga. Dels är de längre än normalt, och dels testar vi lite nya material. De har en stomme av trä som är belagd med glasfiber och kevlar, berättar Ulrik Hollman.
<b>Vilken sträcka har varit jobbigast att paddla?</b>
? Redan andra dagen i Sundsvallsbukten började det blåsa riktigt rejält. Och i Gävlebukten blåste det kuling.
Tro det eller ej, men ingen av killarna ramlade någonsin ur sina kajaker under färden. Och kajakerna höll som tur var mot de stundtals hårda vindarna. Därtill var det övervägande soligt väder, något som syns på killarnas brunbränna och solblekta hår.
<b>Hur var det med muskelvärken då?</b>
? Ganska lugnt. Man blir heller inte andfådd när man paddlar, mera allmänt trött i kroppen. Vi paddlade i tio timmar varje dag.
För att låta kroppen vila tog de ledigt från paddlingen en dag i veckan. Därtill kunde de bara paddla en och en halv timme åt gången på grund av träsmaken i rumpan.
<b>Finns det något ni ångrar att ni inte tänkt på innan? </b>
? Vi skulle nog ha haft ett roder på kajakerna. Det blev ganska jobbigt att paddla och styra med en arm när det blåste hårda vindar, säger Ulrik Hollman.
Så jobbar vi med nyheter