Titeln anspelar på en av de första låtarna som han lade ut, för drygt fyra år sedan.
Sedan dess har mycket hänt.
Henric Edström spelar till exempel inte längre in i källaren till föräldrahemmet i Söderköping.
På albumet pendlar han mellan skrytsamhet (ett exempel: "sedan taggar jag till Grammis för att slippa laga middag") och ämnen som tappade vänskapsrelationer och den ensamhet flytten till Stockholm har inneburit.
– Jag skryter ganska mycket genom hela albumet, med lite roliga rader. Men på slutet går jag in på hur det egentligen ser ut, vissa dagar är man fett ensam. Jag tackar min familj och min vänner på sista låten. Det är dem som får mig att kunna fortsätta.
Du är väldig öppen emellanåt.
– Många låtar är ärliga och personliga. Andra är bara jättedumma och kul, säger Henric Edström med ett skratt.
Saknar du Söderköping? Det är lite det intrycket man får ibland.
– Absolut, man saknar sin hemstad. Jag har mina föräldrar där, jag har vänner där. Det är så annorlunda jämfört med Stockholm, det är mer småstadsgrejen. I Söderköping känner jag mig verkligen hemma och kan jag gå runt och göra vad jag vill.
Via sociala medier har Henric Edström en direktlina till sina fans. Det är ofta här hans nya låtar läggs ut först, och han är inne och svarar på kommentarer så gott som dagligen.
Förra året hade han sina två största hits med "Bonaqua" och "Hot Girls (dricker hotshots)". Men på "Kungen över E22" – som är helt egenproducerad med undantag för två låtar – är det alltså en mer introspektiv Henric Edström som träder fram.
Känner du en press att följa upp framgångarna?
– Absolut inte. Jag tror jävligt hårt på att göra det som du tycker om, och att ha kul framför allt.
I dagens musikbransch mäts framgång i strömningar. Men Henric Edström försöker att inte låta siffrorna distrahera honom.
De ser han som en bonus.
– Om man gör en låt som man tycker är skitbra, men som inte streamar bra kan det förstöra känslan. Själv belöningen får du när du när di kommer på och skapar dina grejer. Det är hela grejen med musik för mig.