Herrborum kan skyddas

- Det borde ha tänts vårdkasar som varning när Herrborum bytte ägare och möblerna skulle säljas på auktion. För det som gjorde Herrborum till en exceptionell plats är borta i dag. Det vimlar inte av sådana gods och herrgårdar och vi borde vara mer rädda om dem.Det säger Christopher O’Regan, Stockholmshistoriker som, liksom många andra, är upprörda över hur den nye ägaren hanterat sitt arv i Sankt Anna.- Herrborum var ett kulturarv, ett levande museum, och det är sorgligt att man inte värdesatt den unika miljön mer, säger Christopher O’Regan.Även om greve Magnus Stenbock var en viktig ingrediens för den speciella upplevelse besökare på Herrborum mötte så menar Christopher O’Regan att man även sedan han gått bort, skulle kunnat gjort något av herrgården och den speciella miljön.- I dag är intresset för historia jättestort. Museer som följer med sin tid kämpar för att göra historien levande och mer tillgänglig. Tänk vad man skulle kunnat göra med Herrborum!O’Regan hävdar att det inte räcker att bara bevara hus från olika tider. Han tar husen i Gamla Stan i Stockholm som exempel. Där finns hus från medeltiden bevarade. Men de fylls med tingeltangel. En känsla för medeltiden är svår att få. Måste värnas
- Man måste värna mer om kontexten för att kunna förstå den tid husen byggdes i. Jag har varit på Herrborum vid några tillfällen och det var en fantastisk upplevelse. Det var som om tiden stått stilla. Även om miljön var museal var den levande. Herrborum under Stenbock var en öppen plats. Han tog emot betalande gäster som åt tillsammans med honom. - Det var som ett möte med 1850-talet. I sovrummet där jag bodde låg en anteckningsbok med anteckningar i bläck, skrivna med en skrivstil som knappast lärts ut efter 1910-talet. Sånt skapar en särskild upplevelse.När O’Regan får höra om den gamla magasinsbyggnaden som sålts och forslats bort ser han det som ytterligare ett exempel på hur historien försvinner.- Ekonomibyggnaderna berättar ju hur intimt förknippad adeln var med jordbruket och har betydelse för att man ska förstå sammanhang.Han har förståelse för att man som ägare av gamla kulturmiljöer måste göra vissa moderniseringar, och att det kostar pengar.- Det är lätt att sitta här och tycka att allt skulle vara som det alltid varit. Det går ju inte att lägga allt ansvar på en ägare. Men den som äger en sådan här kulturmiljö förvaltar den inte bara för oss utan för våra barn och barnbarn. Det är vårt gemensamma ansvar och där har kommuner, länsstyrelser och riksantikvarien ett gemensamt ansvar.Tandlös lagstiftning
Christopher O’Regan tycker att lagstiftningen kring våra kulturarv är för tandlös och att myndigheterna ofta får reda på att kulturmiljöer skingras eller förstörs för sent.- Vi måste sprida kunskapen om vårt kulturarv så att vi förstår värdet bättre. Det gäller även upplevelser. Likaväl som vi kan skydda byggnader måste vi kunna skydda upplevelser.Vi måste våga titta på de mjuka värdena. Och ofta är det tyvärr så att EU och Unesco är mer lyhörda för vårt kulturarv än vi själva.Även om mycket är borta finns fortfarande de flesta byggnaderna på Herrborum kvar. Länsstyrelsen undersöker nu om Herrborum är värt att bevara för eftervärden. I nästa vecka ska handläggare Cecilia Lindqvist på länsstyrelsen träffa förvaltaren på gården och diskutera en eventuell byggnadsminnesförklaring.

Herrborum kan skyddas

Herrborum kan bli byggnadsminne. Men egentligen borde herrgården ha skyddats redan innan möbler, och till och med ett magasin, skingrades för vinden.