Det är på farföräldrarnas gård i lantliga Lund, fem kilometer utanför Söderköping, som Carola Åberg tillsammans med maken Patrik startade sitt center för husdjur för 3,5 år sedan.
Här kan man lämna in både hundar och katter. Men just som hon kände att de hade fått lite fart på verksamheten kom pandemin.
– Det tog tvärstopp. Jag hade en halvtidsanställd, hon kunde inte vara kvar. Sedan dess har jag varit ensam, säger Carola Åberg.
Och bokningarna gick upp i rök, en efter en.
– Allt försvann på två veckor.
Restriktioner och rekommendationer har bidragit till att resandet gått ner. Samtidigt jobbar många hemifrån. Behovet av passning av husdjur har av förklarliga skäl minskat.
– Folk kan inte åka någonstans. Då behöver de inte lämna ifrån sig sina djur, säger Carola Åberg.
Stora summor har investerats i anläggningen. Trots omställningsstöd och tillfälligt slopade amorteringskrav är läget prekärt, som hon beskriver det. Nu kan Carola Åberg tvingas ta beslut om att stänga sitt hunddagis – en stor del av verksamheten.
Hon säger att hon har försökt allt. Som att sänka priserna och vidareutbilda sig. Samtidigt har hon jobbat utan både lön och fritid. Makarna har även byggt en ny rastgård på 900 kvadratmeter och utökat verksamheten på andra sätt.
Men inget har hjälpt. De fåtal hundar som lämnas in här varje dag genererar helt enkelt inte tillräckligt med pengar.
Nyligen gick Carola Åberg ut i ett känslosamt inlägg på sociala medier och vädjade om hjälp. Ett sista försök att rädda hunddagiset.
Om det räcker för att verksamheten ska bli kvar återstår att se.
– Jag måste få in tio heltidshundar till.
Samtidigt har hennes hälsa påverkats.
– Jag vet inte om jag orkar mer. Jag har häcken full och slår ihop som ett korthus när jag kommer innanför dörren på kvällarna, säger Carola Åberg.
Oron för framtiden har varit svår att handskas med.
– Det är den psykiska delen också. Ovetskapen om vad som händer nästa månad. Hur länge kommer den här pandemin att hålla på?
Efter att hon lagt ut sitt inlägg strömmade de stöttande kommentarerna in. Över hundra personer har delat det vidare.
– Jag är inte van att be om hjälp, säger en rörd Carola Åberg.
– Någon sådan här respons har jag aldrig fått förut. Mina dagishundar och jag har tjutit ihop i dag.