I 37 år jobbade Elisabet Hermansson inom Norrköpings kommun som pedagog och lärare, innan hon blev egen företagare.
– Då när jag jobbade inom kommunen så blev vi inte utbildade i HLR och jag minns att jag funderade på varför. Nu är det så, men för några år sedan var det annorlunda. Jag är aktiv i Hemvärnet så jag visste hur man gjorde, men man behöver en instruktörsutbildning för att kunna lära ut det till andra, berättar hon.
Elisabet reste till Stockholm för att utbilda sig via Röda Korset. En kort tid därefter fick hon problem med balansen, och funderade på vad hon skulle kunna arbeta med istället för att jobba med barn.
– Jag började utbilda andra i HLR och det kändes som ödet. Meningen med mina balansproblem var att jag skulle göra något annat och det här var vad jag skulle göra. Det här var min uppgift nu de sista åren av mitt arbetsliv. Jag är väldigt glad för det idag och så tacksam.
Elisabet utbildar både företag och privatpersoner.
– Det är många småbarnsföräldrar som hör av sig, eftersom många av dem är väldigt oroliga. Det är också en hel del personliga assistenter, berättar hon.
Elisabet tar fram sina dockor som föreställer ett litet barn, en junior och en vuxen person. Hon demonstrerar hur hjärt- och lungräddningen ska gå till beroende på vilken ålder personen har.
– Det är viktigt att ge folk en trygghet och ett lugn så man vågar agera om det skulle hända något. Jag har upplevt många situationer där folk har passerat någon utan att agera. Jag tror att det handlar om okunskap, att man är osäker och inte vet vad man ska göra. Man kanske tänker att det finns någon annan i närheten som kan det bättre. Jag tycker att det är både en skyldighet och en rättighet att kunna HLR. Vi ska hjälpa varann när det händer saker.
– Jag tycker att det går åt rätt håll men alla borde få möjlighet att lära sig HLR. Jag önskar att det funnits fler instruktörer, fortsätter hon.
Om fem år är det tänkt att Elisabet ska gå i pension, men hon berättar att hon vill fortsätta jobba istället.
– Jag har världens bästa jobb. Det bästa är att få dela med mig av den här viktiga kunskapen. Så länge som jag orkar hålla på med det här så vill jag dela med mig till så många som möjligt. Så här har jag inte känt på väldigt länge, berättar hon.