Klackarna i golvet på La Uva

Konst har många uttryckssätt. Och vad är väl dans om inte en konstform. På La Uva anammade man lördagens konsttäta dag med att bjuda på spansk gitarrmusik och stolt flamencodans. Julián Diez, Nita Vabö och Tina Wezelius, alla hemmahörande i Stockholm, gnistrade med osvensk passion och dramatik på den lilla utescenen som tillfälligt satts upp i restaurangen.Känslosamma melodier
Julián Diez, ensam spanjor av de tre, sjunger och spelar känslosamma spanska melodier på klassiskt vis med de karaktäristiska knackningarna i gitarren. Nita Vabö och Tina Wezelius är båda danspedagoger och dansar flamenco och pardansen sevillana som om de aldrig gjort annat. De fattigas dans
- Flamencon kommer från de fattigaste människorna i Spanien, zigenarna. De som är förtryckta, säger Julián Diez i ett försök att förklara flamencons själ.- Det är ett uttryck för något man känner, en stolthet, säger Tina Wezelius.Föreställning om att det är en dans, ett spel mellan man och kvinna stämmer inte, menar de.- Det är inget sånt. Det handlar om att man står upp för sin person, man står stadigt på marken, säger Nita Vabö och sträcker på ryggen och stampar till i marken.På scenen smattrar klackarna hårt mot golvet i en svindlande fart till Julián Diez rappa gitarrspel. Nita Vabö och Tina Wezelius dansar raka i ryggen och med huvudet högt. Stolta.

Klackarna i golvet på La Uva

Det var inte klackarna i taket, men väl i golvet när spanska rytmer och eldig flamenco intog La Uvas utescen under lördagen.