- Det var en kompis som tyckte att vi skulle börja göra knivar. Han gjorde en, men jag fortsatte.
Från början köpte han färdiga knivblad och tillverkade bara skaften själv. Han läste allt han kom över och experimenterade sig fram och snart tillverkade han alla delar - från de mönstrade knivbladen till de utsmyckade skaften
i olika material. Dessutom gör han allt läderarbete och syr slidorna.
- Jag gör allt själv, säger han.
- Jag har en massa idéer och ritar hela tiden olika modeller och mönster. Jag tycker att det är kul att pilla och jag lär mig hela tiden nya saker, inte minst kulturhistoria.
Arbetar i smedjan
På senare tid har han börjat få lite hjälp med idéerna av fästmön Susanne Turesson som blir alltmer fascinerad av knivtillverkningen.
- För mig har knivar bara varit knivar förut. Nu tycker jag de är fantastiska konstverk och slukar Anders tidningar så fort de kommer, ler hon.
I smedjan, som ligger på faderns tomt, smider Anders Nilsson ihop stålbitar på olika sätt så att han kan få fram olika mönster.
Hemma i den lilla verkstaden på radhustomten fortsätter arbetet. Där bearbetar han knivbladen så att mönstren träder fram. För att visa hur det går till tar han fram ett litet knivblad där mönstret bara kan anas.
Han sänker ner det i saltsyra och ju längre bladet får ligga i syran, desto tydligare blir mönstret.
Skära bakplåtspapper
- Syran äter olika mycket på olika sorters stål, förklarar han och plockar upp bladet och neutraliserar det en stund i en blandning av bikarbonat och vatten innan han torkar av det.
- Om man gör så här slipper man riskera att det blir gula fläckar på knivbladet.
Sedan är det dags att slipa och polera ytan så att den blir riktigt slät och eggen blir vass.
- En riktigt vass kniv ska klara av att skära ett bakplåtspapper, säger han.
Den lilla verkstaden är fylld med verktyg och tillbehör. I ett hörn hänger knivblad i olika former.
I små lådor ligger nitar och skruvar och en mängd andra tillbehör som Anders Nilsson behöver när han ska sätta ihop sina knivar och göra olika inläggningar i skaften.
- Man måste vara lite av en klurpelle för att hålla på så här, och lära sig en hel del om olika material.
Knepiga fällknivar
Under åren har det blivit knivar av alla de slag, från stilrena kockknivar till utsmyckade utställningsföremål.
- Fällknivarna är nästan roligast att göra, men det tar oerhört lång tid.
Just nu tillbringar han varenda ledig stund ute i verkstaden, när han inte är på sitt ordinarie jobb som elektriker.
- Jag håller på att förbereda mig inför en mässa i Finland dit vi ska om tre veckor.
Tre-fyra nya knivar kommer han att ha med sig dit. Och så några gamla, ifall någon vill köpa. Dessutom kommer han att ta med sig lite smycken.
- Jag började göra smycken av småbitar som blev över. På mässorna är det oftast männen som är intresserade av knivar medan kvinnorna helst vill därifrån. Nu har jag något som kan intressera dem också.
Felvända eggar
Smyckena blir alltmer populära och han har bland annat tillverkat sin och Susannes förlovningsringar.
Hela tiden söker han nya utmaningar för att utveckla sitt kunnande. Det senaste är att han börjat arbeta med glas.
- Svårigheten är att få ihop stålet och glaset. De smälter vid så olika temperaturer.
Han tycker om att bryta mot konventioner och tar fram en kniv där han vänt eggen så att den är på "fel" sida.
- Men den går att använda, det gör alla mina knivar, intygar han.