Björn Aronsson, fiskare på Aspöja, är en av få som fortfarande har tillstånd att fiska ål på yrkesbasis.
För honom är den ihållande högsommarvärmen ett vågspel.
– Ålen är en värmeälskare, så i princip tror jag det är positivt. Kalla vårar och tidiga höstar är det värsta för ålen och fisket.
Men det kan bli för mycket av det goda menar han. Om de högra temperaturerna håller i sig för länge skjuter algblomningen i höjden varpå bottnar kan drabbas av syrebrist.
– De ålar som inte hinner undan dör medan de andra flyr ut från vikarna till djupare vatten, och då blir det svårt för kustfiskarna.
Världsnaturfonden har rödlistat ålen världen över, vilket innebär en avrådan från konsumtion oavsett fångstområde och fångstmetod.
Enligt WWF uppgår Europas ålpopulation i dagsläget till ungefär en till fem procent av 1950-talets nivåer.
Björn Aronsson poängterar däremot att mängden ålar som kommit in till Sveriges kuster och vattendrag sett en marginell ökning de senaste åren, medan fisket fortsätter att minska. Istället har han andra farhågor.
– Vi ska vara rädda om fiskekulturen och inte stoppa fisket. Det är inte det som kommer rädda ålen. Problemen är miljögifter, klimatet och vattenkraften, säger han.
Tvärtom ser han det som skadligt att låta fisket ta hela skulden för ålens nedgång.
– Det ger ingen effekt skylla allt på fisket, det är populistiskt. I praktiken har det ingen betydelse längre.