Har du promenerat längs Göta kanal i Söderköping har du garanterat lagt märke till de stora villorna som med sina olika färger, sekelskiftescharm och udda namn drar blickarna till sig. Villa Port Arthur byggdes under 1900-talets första årtionde och består av tre lägenheter, en på varje våning. Trapphuset på utsidan bildar formen av ett torn och de många fönstren ger huset en speciell karaktär.
– Det är ett unikt hus. Många stannar till och fotograferar det, säger Daniel Sochor, fastighetsmäklare och vän till familjen Söderstjerna.
Det sägs att huset ska ha ägts av Erik Petter Wilhelm Rehnberg, mannen som gick från fattig springpojke till att bli en av Sveriges största sprithandlare och ägare till Rehnbergs Brännvinshandel. Handeln låg där Systembolaget ligger idag men firman sägs ha haft lager på flera platser i stan.
– När min far, Kristian Söderstjerna, köpte det här huset 1958 var det fullt av trasiga glas som fyllning i källaren, vad vi har hört så kan Rehnberg ha haft huset till förvaring, säger Inger.
– Min familj flyttade hit från Skåne på 50-talet. Min pappa var murarmästare men det var ont om jobb där.
I Söderköping byggde han sig ett hus i Tyketorp, men när han fick nys om att huset vid kanalen var till salu slog han till.
– Det fanns ingen värme utan bara kakelugnar. Gräset var meterhögt, det var som en ödetomt, säger Inger.
Hon var sju år när de flyttade till Villa Port Arthur, och hon minns att det var spännande.
– Jag tyckte om att komma ner till stan och till ån, och huset var ju så stort!
I omgångar har de hyrt ut lägenheterna men under större delen av tiden har familjen själva disponerat huset. De har lagt mycket kärlek och tid på det, allt är renoverat i sekelskiftesstil.
– Jag är van att snickra och skruva, jag har alltid hållit på med det. Men min grej är ju trädgården, säger Inger.
Tomten som är på 915 kvadratmeter har stora ytor både mot kanalen och Storån. Hennes rosenbuskar som vetter ut mot Storån imponerar på en och annan förbipasserande.
– Det står ofta folk där med näsan i rosorna, säger Inger.
Är det inte jobbigt med turisterna som passerar hela tiden?
– Nej, trädgården är så lummig att det nästan inte är någon insyn alls, säger hon.
Känns det sorgligt att sälja?
– Nej. Allt har sin tid, jag är klar med det och känner att jag vill gå vidare.